Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

150 000 offras i USA:s krig

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-16

Jan Guillou: "Detta är ett av de märkligaste krigsreportage jag läst"

Krigsutsikterna i Afghanistan är dystra, ur svenskt bombliberalt perspektiv. Obama har förklarat att han tänker dra bort USA:s styrkor från och med nästa sommar. Det kommer ju avsevärt försvåra möjligheterna för våra svenska pojkar att göra skillnad, som det heter i Expressen.

Men tröst finns och levereras just i Expressen, dock något oväntat av den gamle världsreportern Ulf Nilson. Den 9 februari publicerade han ett på flera sätt fantastiskt krigsreportage, fast tyvärr presenterat som en av hans kolumner. Risken är då att nästan ingen läser hans glada krigsnyheter.

Berättelsen börjar i Tampa, Florida: "I ett väldigt bergrum på MacDill Air Force Base här i Tampa visar de elektroniska kartorna i realtid bland annat Afghanistan, Pakistan, Jemen och Irak."

Reportern befinner sig alltså i en stridsledningscentral varifrån man dirigerar förarlösa småflygplan ute på allehanda morduppdrag. Reportern förklarar, med oförställd entusiasm:

”Hittills har, enligt utläckta uppgifter ett trettiotal ledande terrorister dödats av de pilotlösa planen, styrda av killar och tjejer i bländvita skjortor och uniformsbyxor – på en kontinents avstånd. Mord på reglerad arbetstid, avbrott för lunch, hem till drinken före middag – ja, såvida man inte har nattskift. Samvete, nja någon kanske mår illa, men man för ju krig. Ingen är lycklig över att cirka 50 civila dör för varje säker terrorist, men vad göra? Krig är krig”.

Jag läser under stigande fascination. Reportern tänker inte på att han skildrar krigsförbrytare in action, däremot på deras bländvita skjortor. Och så följer en bataljmålning med säregen blandning av västerländsk kulturarrogans och gammaldags rasistisk skadeglädje:

”En blixt, en knall. Någon är död på en dammig stig i bergen och här i Tampa – en världsdel avlägset – konstaterar en ung amerikanska att hon gjort sitt jobb, i god tid före lunch.

Dödad av en tjej! Vilket öde för en fundamentisk (sic!) islamist”.

Ja, såvida det inte var en av de där 50 oskyldiga som går åt för varje bra träff. Reportern är dock synbarligen alldeles för entusiastisk för den typen av reservationer.

Allvarligt talat. Detta är ett av de märligaste krigsreportage jag läst. Än mer allvarligt. Det pekar på en framtid som borde göra den mest förbenade bombliberal blek om nosen, till och med på Expressens ledarredaktion. För ett rimligt beting för dessa unga män och kvinnor i bländvita skjortor borde väl vara åtminstone 3 000 terrorister de närmsta åren i bland annat Afghanistan, Pakistan, Jemen och Irak. Till en kostnad av 150 000 oskyldiga liv, visserligen muslimer. Men krig är krig, särskilt om det är ett heligt krig?

Jan Guillou

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.