Allt på en gång!
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-11-14
JAN ARNALD frossar i nordeuropeisk samtidspoesi i text, ljud och bild: Sällan har poesin framstått som så livsviktig
Att i poesisammanhang använda metaforen "ketchupflaska" är måhända en aning våghalsigt, men jag hittar faktiskt ingen bättre analogi än sportjournalistikens värsta klyscha. Vad vet vi egentligen om våra grannländers samtida poesi? Den som inte målmedvetet har uppsökt den danska, norska, finska, ryska poesin har sannolikt aldrig varit i närheten av den, trots att den finns alldeles runt hörnet. Först kom ingenting, sedan kom ingenting - och sedan kom allt.
Nämligen nu. Plötsligt kan den hugade frossa i tusentals sidor nordeuropeisk samtidspoesi. Och inte bara sidor - vi får också träffa poeterna personligen i nio timmars intervjuer och uppläsningar på dvd. Det som strömmar över oss är dels en tusensidig diktantologi med den lite dubiösa titeln Swinging with Neighbours som bygger på ett nordiskt-ryskt poesi- och konstevenemang från augusti 2004, dels det nya numret av den outtröttliga textmaskinen OEI, som i sitt tjugosjunde nummer, betitlat suOmEI, ger oss ett oöverträffat urval av finsk samtidspoesi.
Det finns flera utgångspunkter för denna textflod. En är tröttheten på den gamla myten om den ensamme författaren - författare framträder och nätverkar som aldrig förr, diktnätverk spänns över jordklotet.
En annan är det produktiva mötet mellan konstarter - Swinging with Neighbours föddes ur en samverkan mellan filmare, kritiker, poeter och konstnärer. En tredje, lite mer fördold, tror jag är fascinationen inför det finska språket.
Det går inte att komma ifrån att det är något djupt fascinerande med finskan. Den nordiska gemenskapen bygger i hög grad på en språklig gemenskap, trots allt, och utan den oerhört främmande fågel som det ogenomträngliga finska språket utgör hade kanske aldrig idén med de svårhanterliga "grannarna" uppstått.
Även Swinging with Neighbours har den finska poesin som utgångspunkt, närmare bestämt en antologi som kom år 2000 och hette Ett svart får i motljus och presenterade åtta finska nittiotalspoeter. De poeterna framträder också i den andra av dvd-filmerna i Swinging with Neighbours-bibban.
Man kan säga att Leevi Lehtos urval av finländska 2000-talspoeter i suOmEI helt enkelt tar vid där Ett svart får i motljus slutade. Urvalet gör direkta anspråk på icke-representativitet och har som enda objektiva kriterium att poeterna ska ha debuterat det här decenniet. Och mångfalden är rent häpnadsväckande. Särskilt intressant blir det att relatera de två finlandssvenska poeterna till de finska - den finlandssvenska poesin med sin alldeles speciella historia och tradition.
Varje generalisering om ett språkområdes poesi är dömd att dö förtviningsdöden - likväl tycker jag att det tjugotal författare som återfinns i suOmEI utmärks av en sorts vildhet som inte riktigt har någon motsvarighet i Sverige. Man tänjer hämningslöst på språkets gränser, språkblandar, experimenterar - vrålar lite mer än i Sverige. Och det är knappast någon idé att välja ut någon favorit. OEI:s nya nummer är helt enkelt en häxbrygd av intensiv poesi.
Och så är det förstås också med Swinging with Neighbours, fast på ett lite mer kontrollerat sätt. Den mäktiga tusensidiga volymen - inklusive fyra dvd-skivor - liknar ingenting annat i den svenska bokfloden. Redaktörerna Carl Dieker och Aase Berg har gjort ett makalöst arbete med att samla ihop essäer, poesi, miniföreläsningar, diffusa textfragment till en helhet som spretar i alla möjliga riktningar. Filmaren och kritikern Dieker ligger också, tillsammans med konstnären Paula von Seth, bakom de nio timmarnas filmintervjuer och uppläsningar.
Filmerna har en massverkan som är överväldigande - och då har man ändå valt ur inte mindre än hundrafemtio timmar film. Det är kontinuerliga besök i författarverkstaden, och poeterna formulerar sig både pregnant och flummigt, så som skapandet ju ser ut. Läsningarna i hemmiljö gör ett mycket speciellt intryck, men det är nog framför allt filmen Grannar - där författarna vildsint försöker komma till tals med grannbegreppet - som gör det mest bestående intrycket.
Aase Berg skriver i inledningen: "det är ett förbisett faktum att många människor är biologiskt lata och inte kan jobba i uppdriven takt, och det är faktiskt oftast sådana människor som blir poeter." Och det är faktiskt just sådana "slow motion-tänkare" som saktmodigt vecklar ut sina idéer och tankar i timme efter timme. Det hela formar sig till en väldigt tydlig, väldigt stark motvikt mot den samtidshets som håller på att äta upp hela vår civilisation. Sällan har poesin framstått som så livsviktig.
Och så är det i minst lika hög grad i själva boken. Texten förblir ju trots allt poeternas hemmamedium - även om också det är på väg att luckras upp - och dikturvalet är både fantastiskt och fullkomligt oöverskådligt. Det är svenskt, danskt, norskt, ryskt, finskt - och i dessa tider då poesin har en tendens att försvinna bakom mer kommersiella diktarter är det ganska så underbart att bara sänka sig ner i en oerhört vital samtid där grannar som talar olika språk och
ibland inte förstår varandra särskilt bra faktiskt lyckas tala tillsammans. Ja, faktiskt i sin dikt lyckas samtala.
Köp Swinging with Neighbours och
suOmEI och slå in dem i ett tjockt, hårt paket till jul - och jag lovar att världen blir en lite bättre plats att vistas i.
Lyrik
Tidskrift
Jan Arnald (kultur@aftonbladet.se)
