Finanskris för närsynta
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-24
Hur ser en finanskris ut?
Kanske som djupa veck i statsministrars pannor. Kanske som utblottade migrantarbetare i Thailand. Kanske som en hackig graf över ökade inkomstskillnader i USA - häromveckan presenterade en kongresskommitté en rapport som visade att klyftor kan utlösa kriser.
Eller så kanske finanskrisen ser ut som i Wall street: Money never sleeps där en börshaj i läderpaj utmanar en annan börshaj i läderpaj på motorcykel för att försvara en tredje börshajs heder.
För att vara en global ekonomisk kris framstår den som påfallande provinsiell. Oliver Stones film är en sedeskildring från finanskvarteren som bryr sig mindre om småfiskarna. Jake jobbar på Lehman Brothers, förlåt, Keller Zabel. När investmentbanken går i graven, och hans mentor med den, förlorar Jake koncepten. Men i stället för att börja gå i en studiecirkel om kapitalackumulationens lagar, letar han efter syndabockar och finner illasinnad ryktesspridning från konkurrenten Goldman Sachs, förlåt, Churchill Schwartz.
Inte så att de dramatiska turerna på Wall street för två år sedan saknar intresse, men av Money never sleeps kan man lätt få intrycket att det bara var manligt maktspel på nedre Manhattan som framkallade kollapsen. Då blir det svårt för en revolutionsromantiker som Stone att få till någon systemkritik.
Det blev inte riktigt som han tänkt sig med föregångaren Wall street från 1987. Istället för en avskräckande moralitet blev den en ofrivillig stilbildare och girigbuken Gordon Gekko blev marknadsdyrkarnas eget skyddshelgon.
Men filmen hade ändå en tydlig klasskonflikt där arbetarsonen Bud Fox håller på att offra sin pappas fackförening för att blidka Gekko, innan han väljer sina ideal framför snabba cash.
Det har gått drygt 20 år. Då stod finanssektorn för runt 15 procent av näringslivets överskott i USA. Sedan dess har kakbiten växt till över 40 procent. På så sätt ger möjligen alla högst privata uppgörelser i Money never sleeps en rättvisande bild av storhetsvansinnet på Wall street.
Kanske är det så finanskrisen ser ut för den som är närsynt.
Jacob Lundström
