Poetisk bild av stadsbyggarkonst

Den polska författarinnan Magdalena Tullis Drömmar och stenar kan knappast kallas roman, snarast en prosapoetisk reflexion över 106 sidor. Föremålet för Tullis tankar är staden, eller närmare preciserat en polsk stad ”med många w och a”, som efter total förstörelse under kriget byggdes upp igen enligt både klara och oklara principer.

Författaren försöker täcka både det klara och det oklara och utgår inte så mycket från politiska eller ekonomiska beslut och ideologier som från själva stenen i staden. En litet ovan och därför suggestiv synvinkel på stadsbyggnadskonst. Människorna blir ett slags bihang till den i sin kärna oföränderliga men ändå så transformerade stenen.

Kring stenarna i sina nya stadsformationer slingrar sig människornas drömmar, och den reella och den drömda ”motstaden” törnar emot varandra eller sugs in i varandra.

Magdalena Tulli har en kreativ och annorlunda blick på den stad hon har inför sina ögon, och även om hennes lugnt poetiska prosa kan bli litet statisk ibland har den en stillsam kraft. I sitt hemland har hon jämförts med Bruno Schulz, och det kan ligga något i det, men för en svensk går associationerna kanske snarare till ett verk som Sven-David Sandströms och Katarina Frostensons opera Staden.

Lennart Bromander