Nya problem till gamla feministiska lösningar

Att Petra Östergren verkligen har samlat ”landets mest spännande och provokativa skribenter”, som förlaget skriver om feministantologin F-ordet tål att ifrågasättas. Vad man däremot kan konstatera utifrån innehållsförteckningen är att några av Sveriges mest kända högerprofiler medverkar.

När det blir som mest intressant bjuds läsaren in till idédebatt, de bästa texterna inventerar tankekoncept och föreslår nya problem på gamla feministiska lösningar. Prästen och forskaren Lars Gårdfeldt slår fast att heterosexuella män ofta reproducerar traditionella könsroller när de försöker ta avstånd från dem. De vill positionera sig mot ett aggressivt mansideal, men ifrågasätter i själva verket aldrig den manliga kraften i sig, vilket återinstallerar dem som potenta agenter. Alla vet ju att män inte kan våldtas.

Också journalisten Anna Svensson skriver om sexuellt våld. Hon hävdar att feminismen gör kvinnor en otjänst genom att påstå att ingen blir sig lik efter en våldtäkt. Det är en retorik som försvårar för kvinnor att inse vad de varit med om, eftersom ingen vill placeras i en offerposition.

Hennes viktiga bidrag till våldtäktsdebatten gör det lätt att bortse ifrån att texten också innehåller problematiska dikotomier mellan kroppen och själen, det våldtagna och det okränkbara.

Timbrochefen Maria Rankkas text om fuck-off-pengar är däremot något av det märkligaste och mest malplacerade jag har läst på länge.

Hennes analys kan sammanfattas så här: Om kvinnor har så mycket besparingar att de inte behöver bry sig om pengar, då behöver de inte heller bry sig om pengar, för då kan de leva på sina besparingar. Och om kvinnor har pengar blir det lättare för dem att bryta upp från dåliga relationer och arbetsförhållanden. Så därför är det bra om kvinnor har pengar. Eftersom Maria Rankka i sann nyliberal andra ignorerar en av de viktigaste faktorer som strukturerar kvinnors ekonomiska förhållanden, nämligen deras klasstillhörighet, blir texten också anmärkningsvärt intetsägande.

Det är synd att en debattbok om framtidens feminismer ger så stor plats till liberala antifeminister. Förutom Rankka medverkar även Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Abrahamsson och affärsmannen Boris Benulic.

Enligt den förstnämnda är det svenska nämndemannasystemet den mest brännande feministiska frågan, medan den sistnämnde menar att svenska kvinnor mörkar sina preferenser för muskulösa män.

Men här finns också andra texter som är långt mer intressanta. Jag tänker till exempel på Susanne Dodillets avancerade analys av den tyska respektive svenska prostitutionslagstiftningens sätt att betrakta sex och Jonah Nylunds cyborginspirerade text om hur kvinnor relaterar kroppsligt till sina strap-on-dildos.

Antologins form är inbjudande och lättnavigerad, med Petra Östergren som gör korta introduktioner till varje text. Lite som en bakåtlutad programpresentatör som kan tablån på sina fem fingrar och leende guidar läsaren genom det som komma skall.

Athena Farrokhzad