De missförstådda romerna

Kajsa Ekis Ekman om en ojämn bok som avlivar myter

helskärm

Med en titel som Varför tigger romer? är det inte konstigt att Stanislav Emirovs bok blivit bränsle i den redan polariserade debatten om tiggeri. SvD:s ledarsida hyllade boken och menar att den bevisar att ”de romer som väljer tiggeriet har också ett eget ansvar”. Enligt Flamman är det i stället en djupt problematisk bok, då Emirov ”skriver in sig i en rasistisk tradition”.

Det är dock synd om Emirovs bok skulle gå till historien som en nyliberal pamflett. Boken är nämligen mer nyanserad – eller ska man säga mer ojämn – än så. Den har både intressanta passager och slarviga generaliseringar.

Stanislav Emirov är kalvinistisk präst och baserar boken på egna intervjuer med romska tiggare i Sverige, Bulgarien och Paris. Boken kan dock inte betraktas som forskning i någon mening då redovisning av grundmaterialet för intervjuerna saknas.

Enligt Emirov är tiggeridebatten full av myter och han börjar med att avfärda högerns, som att tiggeriet skulle vara styrt av kriminella ligor, att alla pengar går till rika bossar och att de som tigger även stjäl. Visst hjälper många människor varandra med att hitta platser och ordna resor, men inkomsterna från tiggeri i Sverige ligger i dag på 80 kronor om dagen, vilket är alldeles för lite för att kunna intressera någon liga.

Tiggeri är visst en lösning på fattigdom, menar Emirov: det är den mest effektiva av alla förmögenhetsomfördelningar som går att hitta. Skär bort alla mellanhänder och ge pengarna direkt till den behövande i stället!

Men Emirov är också irriterad på de humanister som hävdar att romer tigger för att de är utsatta för diskriminering i Rumänien. Det är många folk som är utsatta för diskriminering, men inte alla tigger, skriver han. Tiggeri är enligt Emirov en del av den romska kulturen precis som hästhandel varit. Här hänfaller Emirov till ett historielöst hopbuntande av romer. Till exempel då han skriver: ”Romerna har funnits i Rumänien i över 600 år, och hittills har samtliga integrationsförsök misslyckats”. Han nämner inte att en av de största grupperna tiggare i Sverige tillhör rudari, som varit slavar i Rumäniens gruvindustri i 500 år.

Att det finns skillnader mellan olika romska grupper tar Emirov inte heller upp, utan talar genomgående om ”romsk kultur”.

Det står snart klart att Emirovs perspektiv är anti-assimilatoriskt. Han vill hylla olikheterna i Europa, han vill bevara romernas kultur och menar att integration endast ska ske på romernas villkor. Det är förmodligen detta som misstagits för ett ”skyll dig själv”-perspektiv. Dock är hans stora problem ett alltför statiskt kulturbegrepp, precis som Ivar Lo hade på sin tid. Minns att han ville ”lämna romerna i fred i sina läger” medan Katarina Taikon replikerade: ”varför gäller FN:s mänskliga rättigheter inte oss?” En debatt som blivit högaktuell igen.

Kajsa Ekis Ekman