Rapport från ett plundrat land

Ockupationen av Västsahara en av världens mest nedtystade konflikter

I Tyst territorium försöker Fredrik Laurin och Lars Schmidt undersöka en av världens mest nedtystade konflikter: Marockos ockupation av Västsahara. Men det är ibland lättare sagt än gjort. Lars Schmidt åker till Västsahara men han måste låtsas vara vanlig turist eftersom journalister inte är välkomna på ockuperad mark.

Västsahara var tidigare en spansk koloni men invaderades av grannländerna Marocko och Mauretanien i samband med att Spanien avvecklade resterna av sitt kolonialvälde 1975. Mauretanien gav upp efter några år men Marockos ockupation har fortsatt.

Stora delar av det väst­sahariska folket har fördrivits till flyktingläger i Algeriet medan Marocko flyttat in hundratusentals bosättare till Västsahara. I dag är en majoritet av invånarna i det som räknas till Västsahara marockaner. För att hindra västsaharierna från att ta sig till sitt eget land har Marocko byggt en 220 mil lång säkerhetsmur på ockuperad mark.

Västsaharas befrielse­rörelse Polisario har kontroll över ungefär en fjärdedel av Västsaharas territorium och har utropat Sahariska arabiska demokratiska republiken. Men den har i princip bara erkänts av länder i Afrika och Latinamerika.

Lars Schmidt besöker flyktingläger och pratar med officiella företrädare för både Marocko och Västsahara. Bland annat intervjuar han Mohamed Abdelaziz som är president för Sahariska arabiska demokratiska republiken. Han fortsätter tålmodigt att förespråka en fredlig lösning, trots att Marockos regering inte verkar vara intresserad av att förhandla.

Den västsahariska befrielse­organisationen Polisario - som enligt de flesta bedömare har ett brett folkligt stöd - har en stark armé men bedriver för närvarande ingen väpnad kamp. Det råder vapenvila sedan 1991. Men om västsaharierna fortsätter att förnekas sina rättigheter förhandlingsvägen kan det förstås tänkas att kriget bryter ut igen, med eller utan Polisarios godkännande.

- Vi är under ett hårt tryck från vårt folk, förklarar Mohamed Abdelaziz i boken.

Presidenten nämner det växande fredliga motståndet inne i Marocko som ett hopp inför framtiden. Den arabiska våren slog aldrig till med full kraft i Marocko men det finns en opposition som strejkar och demonstrerar för demokratiska rättigheter.

Är en allians mellan Västsaharas frihetskämpar och demokratiaktivisterna i Marocko möjlig? Man kan alltid hoppas.

En av de främsta fördelarna med Laurins och Schmidts bok är att den tar upp de ekonomiska intressen som finns i att Marockos ockupation fortsätter. Vattnet utanför Västsahara är ett av världens fiskrikaste. Västsahara har dessutom stora tillgångar av fosfat, som används för att göra konstgödsel. De storföretag som har fördelaktiga avtal med Marocko om att utnyttja Västsaharas naturresurser vill förstås att ockupationen fortsätter. Det är kanske en av anledningarna till att det talas så lite om Västsahara.

Även svenska företag tjänar pengar på ockupationen och i boken varvas texter om resan i Västsahara med reportage från Sverige. Till exempel om de svenska fiskeriföretag som deltar i plundringen av Västsaharas vatten.

Det stormaktspolitiska spelet är däremot nedtonat i boken även om det nämns att Marocko är allierat med västvärlden och har fått ekonomiskt och militärt stöd från USA, EU och Saudiarabien. Inom EU är det framför allt Frankrike och Spanien som stödjer Marocko.

I Sverige finns egentligen ett brett politiskt stöd för Västsahara, även från borgerligt håll - till exempel har Liberala ungdomsförbundet engagerat sig i solidaritetsrörelsen för Västsahara. Men den svenska utrikespolitiken avgörs ju huvudsakligen i Bryssel. Bland i-länderna är det i stället Norge som går i spetsen för att stödja Västsahara. Bland annat har den norska regeringen uppmanat landets företag att inte investera i den ockuperade delen av Västsahara.

Tyst territorium är en intressant introduktion till en bortglömd ockupation. Samtidigt undviker boken flera av de svåra frågorna. Det låter bra med ett fritt Västsahara. Men var ska gränserna för den tänkta staten gå? Och vad ska man göra med de marockanska bosättare som bott i Västsahara sedan 1970-talet? Ska de flytta och i så fall vart?

Västsaharierna har rätt till ett eget land men hur det ska gå till i praktiken är ingen enkel fråga. Men frågor blir inte komplicerade av en slump. Västsaharakonflikten är svårlöst för att den pågått så länge.

Och det har den kunnat göra eftersom Marockos ockupation fått stöd från omvärlden. Helt enkelt eftersom ockupationen gynnat stormakter och storföretag.

Sakprosa

» Tyst territorium - sju reportage från Västsahara

Fredrik Laurin och Lars Schmidt

Atlas

Kalle Holmqvist