Notisen som blev en roman
Publicerad 2013-04-12
Vacker essä James Joyce där till synes små saker visar sig ha stor betydelse
”Tre män for ut i en båt på Strömmen. Båten välte och två tog sig i land. Den tredje återfanns aldrig.” Detta slags nyhetsnotis, kort och avslutad utan att det finns något större sammanhang att fästa händelsen i, hör till den genre som kallas fait divers, korta notiser, gärna om extraordinära händelser; brott, katastrofer, lotterivinster, etcetera.
Utgången i denna tätt förpackade historia kan ha en lycklig, såväl som en olycklig utgång. Notiser av detta slag har funnits så länge det funnits massmedier. Journalisten Félix Fénéleon gjorde rent av litteratur av genren, under flera år kring förra sekelskiftet skrev han treradingar under rubriken Nouvelles en trois lignes – Nyheter på tre rader.
Vad har nu detta med James Joyce att göra? Eller ens den moderna romanen?
Sara Danius och Hanns Zischler (tysk författare, kritiker, skådespelare) visar hur den exploderande journalistiken under 1800-talet i allra högsta grad har med både Joyce och den moderna romanen att skaffa. Att huvudpersonen i Ulysses, Leopold Bloom, är annonsackvisitör och ständigt upptagen av vad som står i tidningar och på reklamskyltar, det är ingen nyhet. Sedan romaner som Alfred Döblins Berlin Alexanderplatz (1929) eller John Dos Passos USA-trilogi från början av 30-talet uppmärksammades, som båda använder sig av tidningsnotiser och en estetik hämtad från journalistiken, är tekniken så att säga gamla nyheter.
Bortglömt är vad den våldsamma expansionen av dagstidningar och dess publik under 1800-talet innebar för den seriöst syftande författaren som ville vara modern. Danius erinrar i ett kapitel om hur – med Flaubert som yppersta exempel – berättandet lämnar de retoriska gesterna för stilen. Efter Madame Bovary och Hjärtats fostran möter vi inte längre en berättare som tar plats mellan läsaren och historien. Romanen liknar inte längre det muntliga; inga blinkningar, glada eller moraliserande tillrop eller gester från en berättare. Vi möter en stil, texten får en signatur.
James Joyces skapar i Ulysses dessutom flera stilar, där inget kapitel är stilistiskt likt de andra. Joyces stilar drabbas av sina första födslovärkar 1904, under de fem månader han tillsammans med fästmön Nora Barnacle vistades i Pola, enligt Dante beläget ”i slutet av Italien”, alltså i södra delen av Istrien, nuvarande Kroatien (Pula). Joyce undervisade i engelska, vantrivdes och hamnade därefter i Trieste.
Under tiden i Pola går han på bio, Carl Lifkas ambulerande ”Bioscopio Elettrico Teatro”, ser filmsnuttar som också visar fait divers, allt från ”En komisk duell” till ”Den mirakulösa fångsten”. Han klipper och klistrar ur dagspress, ber sin bror Stanislaus att skicka irländska tidningar, och med tiden (han skriver på Ulysses i drygt femton år), växer vad han kallade ”den lilla romanen om en dag” till att bli den modernistiska portalromanen.
Danius och Zischler har komponerat en vacker essä, där till synes små saker visar sig ha stor betydelse. Konstnärliga uppfinningar blir fort allmängods, därför är det ofta nödvändigt att frilägga det numera självklara för att kunna erinra om att det en gång var nytt. Man måste alltså ha näsa inte bara för nyheter, utan näsa för äldre tiders näsor, om uttrycket tillåts.
Slutligen: fait divers-genren har överskridit sitt ursprungliga sammanhang, 1800-talets dagspress, även om den fortfarande frodas i till exempel Aftonbladet. I dagarna kom i Frankrike ut en Guide du Paris des fait divers – du môyen age à nos jours – En guide till Paris genom fait divers, från medeltiden (!) till i dag.
