Tränger in i kejsaren Selassies tankevärld
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-24
Hanna Larsson om vardagslivet i skuggan av militärjuntans terror
Svält, gatukravaller, höjda nävar, skottlossning. När Maaza Mengistes debutroman börjar är det bara några skälvande dagar kvar tills en militärjunta ska störta Etiopiens kejsare Haile Selassie och med honom det flerhundraåriga kejsarväldet.
Romanens handling centreras kring vardagslivet i en familj i Addis Abbebas välbärgade kvarter. I tv-soffan matas de med bilder från den tilltagande svältkatastrofen på landsbygden. Fadern Hailu är en välrenommerad läkare som helst blundar för de växande motsättningarna för att skydda sin familj. Hans två söner väljer andra strategier: den yngste, Dawit, förenas med den oppositionella studentrörelsen. Den äldre, Yonas, vänder blicken mot Gud.
Mengiste berättar om det brutala våldet på psyken och kroppar som militärjuntans maktövertagande för med sig. Med sina karaktärer skapar hon ett mikrokosmos över de första revolutionsåren: de som blundar, de som gör uppror, de som faller offer, de som var förtryckta men nu själva förvandlats till förtryckare.
Det är intensivt, välskrivet och medryckande – men något saknas. Under lejonets blick handlar om människornas vardagliga umbäranden, ändå är det just bristen på alldaglighetens dissonanser och motbilder som blir berättelsen svaghet. Det välregisserade pusslet risker oavbrutet att tippa över i det förutsägbara och i?stället för att djupna förblir karaktärerna fjättrade vid sina olika roller.
Samtidigt måste jag beundra Mengistes romandebut, här i utmärkt översättning av Ylva Spångberg. På en okonstlad prosa, orädd och självsäkert tränger hon in i såväl den mytomspunne kejsare Haile Selassies tankevärld som den fruktade militärjuntans mest avskyvärda handlingar. Där, i fogarna mellan perfektionen och berättarmodet, glimmar Mengistes viktiga historia, stark och otämjd.
Hanna Larsson
