Jämställdhet + rock’n’roll = sant
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-23
INPASSET könskvotering
Arvikafestivalen vill ha 50 procent kvinnor på scenen 2011 – om det nu blir någon festival nästa år – och utmanar övriga festivaler att hoppa på tåget. Aftonbladets Marcus Grahn säger att det är ett berömvärt och viktigt initiativ, men anser att det också kommer att leda till Arvikafestivalens sämsta program på länge. Way Out Wests Joel Borg svarar att ”samhället ser lite mer komplext ut än så”.
På Galago, där jag själv arbetar, har vi brottats med jämställdhetsfrågan i flera år. Vi på redaktionen kände oss inte bekväma med den grabbighetskultur som genomsyrade vår egen verksamhet och seriekonsten i stort. För precis som i så många fall inom kulturen så är vi som har makten i seriebranschen oftast män. Det vi insåg var att vårt eget kön fick oss att omedvetet osynliggöra de kvinnliga serieskaparna. Detta medverkade givetvis också till att kvinnor inte kände sig speciellt välkomna att läsa Galago.
Vi bestämde oss för att försöka ändra våra mönster och stegvis reglera och kvotera verksamheten. Processen är långtifrån klar, men kvoteringsverktyget har hjälpt oss se nya, i flera fall storsäljande, serieskapare. Serieskapare som har medverkat till att ge oss en större bredd, nya läsare och en starkare identitet. Jag är övertygad om att det är just tack vare de här förändringarna som vi överlevt och vuxit.
Länge gick vi inte ut med vår kvoteringspolicy av rädsla för att tecknarna vi tog in skulle anklagas för att få medverka enbart på grund av sitt kön. Den kritiken ses nu i festivaldiskussionen. Kvalitet går före kön och därför ingen kvotering sägs det. Men så länge det är de kvinnliga kulturaktörerna som alltid hamnar i kläm i kvalitetsdiskussionen måste vi våga tala om kön. Varför är det en självklar utgångspunkt att kvotering alltid innebär försämring?
Är det kanske hos musikbranschen kvaliteten saknas? Kvaliteten att vilja förändra samhället – hur komplext det än må vara.
Arvikafestivalens beslut öppnar, tvärtemot vad Grahn säger, för att göra de färgstarkaste och bästa bokningarna någonsin nästa år. Det kan också bli festivalens räddning.
Johannes Klenell
