Det svarta guldet är snart borta

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-14

Oljan är på väg att ta slut, även om det kan vara svårt att tro. Sedan i april har vi på upplysta undervattensbilder kunnat följa hur en gulaktig sörja strömmat ur BP:s trasiga oljeledning. Allmänhetens vrede har tilltagit i takt med att konsekvenserna av läckan kommit upp till ytan och blivit möjliga att överblicka på förödande helikopterbilder. 1 224 000 kubikmeter. Svart slask över halva Mexikanska golfen.

Det finns för mycket olja: den orsakar ekologiska katastrofer och global uppvärmning. Samtidigt finns det för lite olja: oljeproduktionen som vårt samhälle livnär sig på avtar snart. Hur får vi det att gå ihop?

Dokumentärthrillern Collapse sätter fingret på frustrationen över ett samhälle som inte ens vill erkänna ekvationen. Michael Ruppert, en man som kallats alarmist men åtminstone har termodynamiken på sin sida, sitter i en källare och röker som en skorsten. Samtidigt redogör han animerat men uppgivet för sin motvindskamp för hållbar utveckling och spår en kollaps i spåren av peak oil. Han undrar när folk ska börja lyssna.

För en kräftgående amerikansk miljörörelse är oljeutsläppet i Mexikanska golfen en paradoxal skänk från nedan. Miljökatastrofer äger alltid en inneboende mobiliseringspotential och oljan är enklare att se med blotta ögat än klimatkrisen, som amerikaner blir allt mindre övertygade om.

Genomslaget i media har varit brutalt för BP, som redan har avsatt 20 miljarder dollar i en särskild fond för upprensningskostnader.

Inte allt för långt söderut väntar samtidigt 30 000 ecuadorianer på domslut i sin grupptalan mot det amerikanska energibolaget Chevron. En rättsprocess som startade för 17 år sedan i efterdyningarna av en oljeutvinning som inleddes på 1960-talet.

Crude, som påminner om Fredrik Gerttens skildring av nicaraguanska plantagearbeteras rättsliga kamp mot Dole i Bananas!*, berättar historien om oljekatastrofen som kallats Amazonas Tjernobyl. Oljan måste inte vara synlig för att orsaka skada, men nog försvåras opinionsbildningen av att den inte låter sig fotograferas från luften utan bara lämnar osynliga rester i dricksvattnet. Som orsakar cancer snarare än kroppsmålar pelikaner.

Filmen skildrar verkligen en kollaps för ursprungsbefolkningens naturnära sätt att leva, just den livsstil som postfossila Michael Ruppert snarare menar har framtiden för sig.

Frågan är hur man gestaltar de negativa konsekvenserna av att skadeämnet försvinner? I Collapse gestikulerar Ruppert ödesmättat med händerna för att visa hur kurvorna för jordens befolkningsökning och oljeutvinning har följts åt – och menar att de kommer korrelera åt andra hållet också.

Olja brukade kallas för svart guld. Crude och Collapse visar att vi måste våga syna den alkemiska ideologin i sömmarna.

Jacob Lundström