Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Slarvigt om blått blod

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-07

Maud Svensson om släktforskning och bristande respekt

Sedan nio år hjälper jag folk med släktforskning. Under de åren har jag på goda grunder ifrågasatt ett trettiotal släkttraditioner om kungliga anor, och avlivat minst tio. Det rör sig så gott som alltid om släktskap med ätten Bernadotte och oftast är Karl XV den påstådde barnafadern. Någon har sagt att om alla skrönor vore sanna skulle Kron-Kalle ensam ha stått för hela den svenska befolkningsökningen under 1800-talet.

Historierna är märkvärdigt lika varandra:

• Farfars far var född av okända föräldrar i Stockholm, inlämnad på Allmänna barnhuset och uppvuxen i fosterhem någonstans i landsorten.

• Morfars mormor var piga på slottet, kom hem till byn och födde morfars mor.

• Farmors farfar fick sina studier betalda av ”någon” (påfallande ofta handlar det om lektioner i sång, musik, teater).

• Mormors far hette Bernadotte i efternamn – tror släkten.

Några bevis för släktskapet har man givetvis inte, för Bernadotterna erkände inga utomäktenskapliga barn (några få uä Bernadottebarn finns det belägg för, men inga formella erkännanden till). Musikaliska, konstnärliga och dyslektiska anlag brukar nämnas, liksom givetvis en porträttlikhet – som sällan kan upptäckas av någon annan än de hetast troende.

När jag berättar att ogifta kvinnor från hela landet reste till Stockholm för att föda anonymt och lämna sina barn till barnhuset, att det är mycket mera troligt att slottspigan gjordes med barn av köksdrängen än av kungen, att ”någon” inte nödvändigtvis är hovet och att Bernadotte var ett populärt förnamn – då blir de förmenta kungaättlingarna ledsna, förtörnade och ibland rasande: ”Påstår du att min morfar ljög? Va?!”

I de fall jag genom sedvanlig släktforskning hittat barnets far och kunnat visa svart på vitt på att han inte tillhörde kungahuset, blir det ofta svårt att acceptera faktum. Man konstruerar olika förklaringar: hovet har i hemlighet betalat mannen för att ta på sig faderskapet, eller modern har – om hon var gift – vänsterprasslat med kungen/kronprinsen.

Inför Oscar Hedins tv-dokumentär Blått blod med utlovade dna-test, trodde jag att problemet skulle vara löst. För inte kan man förneka resultatet av ett dna-test?

Jodå, norske Fred kan. Efter beskedet om att släktskap med Jan Bernadotte var uteslutet, hade han strax sin teori klar: rättsmedicinarna i Linköping hade fått order från hovet att ljuga om testresultatet.

Och jodå, svenske Tore kan också. Han fick veta att släktskap med Jan Bernadotte inte kunde uteslutas men inte heller bevisas – sannolikheten för en gemensam anfader var endast 70 procent. Men Tore valde att uppfatta det som om saken var helt klar och bevisad.

Oscar Hedin och hans medarbetare har uppenbarligen inte ägnat sig åt sedvanlig släktforskning. Det finns nämligen ett faderskapserkännande vad gäller Tores småländske morfar. Modern var till och med förlovad med mannen, en före detta husar, men han svek henne några månader efter sonens födelse och gifte sig med en annan. Välkommen att höra av dig till mig, Tore, om du vill veta mera.

Att Oscar II påstås ha haft barn med skådespelerskan Marie Friberg har länge varit känt. I tv-filmen redogjordes för några brevfynd som onekligen stärker ryktets trovärdighet. Men filmmakarna trodde sig också ha identifierat ”de försvunna prinsarna” som bröderna Knut August Ekstam (1878--?) och Nils Teodor Ekstam (1889--1954). Den förre försvann tidigt i Amerika utan kända ättlingar och den senare hade inget biologiskt barn. Dna-test låter sig alltså inte göras.

Vad talar för att Knut August var son till Marie Friberg? Mycket lite. Hans föräldrar stod som okända i födelseboken tills han erkändes och legaliserades 1888 av grosshandlare Per Emanuel Knut Ekstam och Augusta Carolina Hultman som gift sig 1883. Det enda anmärkningsvärda med det är att Knut Augusts okända mor anges som 26 år gammal vid hans födelse – det stämmer med Marie Fribergs födelseår, 1852. Augusta Carolina Hultman var fyra år äldre.

Vad talar för att Nils Teodor var son till Marie Friberg? Ännu mindre. Han var född inom äktenskapet i en församling där föräldrarna, makarna Ekstam, bott länge. Som väninna till modern var Marie Friberg en av sex faddrar vid Nils Teodors dop, vilket kan räcka gott som förklaring till hennes intresse för honom.

Det är begripligt att man vill tro på sin släkttradition och det är begripligt om man då bortser från information som motsäger vad släkten ”alltid har vetat”. Men den som gör en dokumentärfilm om och med påstådda kungaättlingar borde visa dem respekt, genom att hjälpa dem med en grundlig, källkritisk släktforskning. I Blått blod fick åtminstone två av dem inte göra mycket mer än småprata med Jan Bernadotte, stoppa bomullspinnar i munnen och framstå som stollar när de förnekade dna-fakta.

Maud Svensson

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.