Paul Gray tog sista blosset

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-26

Hårdrockarna dör som flugor. Cancern tog Dio, nu dog Slipknots Paul Gray, ensam på ett hotellrum. Den ena en glad haschtomte som bejakade livet och sjöng om regnbågar. Den andra grundade en misantropisk ”People=shit”-akt med texter om att skära halsen av folk, och ­sedan knulla såret. Stark tobak.

Slipknot var en av 00-talets viktigaste grupper. Maskerna tilltalade mobbningsoffer, som bakom det frånstötande groteska relaterade till textmässigt självutlämnande, själföraktande människor. ”All I got is insane” skrek bandet, och beskrev hur fingrar i ögonen dövar smärtan. Ett emogäng med brutaliteten av ett Einsatzkommando, om du så vill.

Deras attack på Doningtonfestivalen 2004 är bland det mest skoningslösa jag sett. Musikalisk och fysisk utplåning bortom idiotins gräns. Så blir det när självömkan riktas utåt och berikas med skönt hat. De gråtmildas ­revansch – en vacker syn.

Vad som tog livet av oktettens #2, alias The Pig, är ännu oklart. Med Grays historia av blytungt missbruk gissar jag på opiater. På internet kommenterar ett metalfan den senaste tidens frånfällen med att han tycker synd om Gene Simmons, då all död ”has kept his name out of the press”. Sarkasm med svärta värdig Slipknot.

Christoffer Röstlund Jonsson