Palme är värd mer än så här
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-21
”Borgerligheten skriver historia” kunde det ha hetat, Bonniers stora mastodontverk om Sveriges statsministrar under hundra år, som lanseras nu i dagarna.
Här blir socialdemokratiska hjältar satta under lupp av profilerade ledarskribenter på högerkanten. Vänsterskribenterna är långt färre. Endast fyra kvinnliga författare har man lyckats skrapa ihop, vilket i sin tur för tanken till vilket underligt land Sverige är. Jämlikast i världen, men inte en enda gång under hundra år en kvinnlig ledare.
SEB-ekonomen Klas Eklunds bok om Olof Palme är ganska representativ för bonniersatsningen. Författaren har ett snårigt förhållande till föremålet för sin biografi. Under Palmes sista år vid makten fungerade han som rådgivare och talskrivare. Av detta märks nästan ingenting i boken; den som förväntar sig ett intimt porträtt av Palme kommer att bli besviken. Eklunds text är torr, på gränsen till fantasilös, vilket gör det svårt att befria sig från misstanken att några riktiga godbitar sparats till framtiden.
Jag menar, några anteckningar från kanslihustiden måste väl ändå finnas kvar? Vad har det blivit av dem? Varför finns de inte citerade här?
Det enda jag vet är att Eklund, i avsaknad av egna källor, har sett sig tvungen att stödja sig på två andra, utmärkta Palmebiografer: historikern Kjell Östberg respektive journalisten Björn Elmbrant. Ibland liknar hans framställning mest en snabb summering av de ovan nämnda författarnas verk.
Grundtesen i boken är att Olof Palme gör karriär och formar sin världsbild under efterkrigsårens ekonomiska uppsving och tilltagande vänstervindar, men att han har otur. Just som han griper ordförandeklubban, skriver Eklund, vänder den långa vågen nedåt.
Sjuttiotalet blir en lång och plågsam kamp mot ekonomiska kriser vilkas allvar Palme aldrig förstår. När han under den första regeringsperioden fortsätter att driva sextiotalets vänsterpolitik kör regeringen i diket. Val förloras. Sveriges ekonomi försämras. Rosornas krig bryter så småningom ut.
Palme blir i Eklunds ögon de ständiga misslyckandenas politiker. Författaren gör ingen hemlighet av att hans egna politiska sympatier numera ligger åt höger, eller av att han i grunden känner sig främmande för Palmes temperament och intellektuella läggning.
En blaskig biografi skriven av en politisk meningsmotståndare. Är inte 1900-talets mest karismatiske svenske politiker värd en gedignare insats?
Ulrika Kärnborg
