Ekosystemfel
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-22
Mikael Strömberg om Världsvattendagen och hotet mot överlevnaden
I dag firas Världsvattendagen på temat ”vattenkvalitet”.
Första initiativet till en internationell vattendag togs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992, varpå generalförsamlingen svarade genom att utse 22 mars 1993 till den första Världsvattendagen.
Dessvärre tycks avståndet mellan min vardag och generalförsamlingens sittfläsk växa för varje ny konferens. Förra sommaren stod jag som vanligt på gotländska Tjälders strand med mina barn. Det inbjudande havet hade förvandlats till en stinkande soppa, utanför bryggorna flöt gulbruna flak stora som pizzor. Havet lät annorlunda den här dagen. Ett sugande blubelitsblubelits, zammandassah, glubamurk.
Ljudet av när någon spyr, spelat baklänges.
När algerna står i blom fattar man att Östersjön är ett grunt och känsligt hav. Den är fortfarande något av en insjö från inlandstiden och extra känslig eftersom vattenbalansen styrs av att lika mycket vatten måste strömma in som ut, skiktat i omsorgsfulla lager. Det innebär att det tar lång tid, 25 till 30 år, att byta ut allt vatten i Östersjön. Vilket i sin tur gör att ett fåtal söt- och saltvattensarter kan existera här. Många arter lever under konstant salthaltsstress.
Jag bor vid havet året om. Ljudet och dofterna är något jag lever med. Så fort något rubbas i dessa koncentriska rörelser, påverkar det mig. Algvällingen är bara ett tydligt tecken på att ekosystemet gått i baklås.
När man andas, drar in luft, tar man ett andetag. Tonsättaren R Murray Schafer gjorde ett fascinerande experiment genom att med ett tidtagarur markera varje gång en ny våg slår mot en strand. Han klockade alla världens hav och räknade sedan ut ett medelvärde. Resultatet visar att var sjunde sekund når en ny våg en strand. Eftersom vi drar i oss ny luft ungefär var sjunde sekund vill Schafer påvisa att mänskligheten andas i takt med världens hav. Ljudet och pulsen bildar ett livsviktigt nätverk.
Det är en fantastisk idé om den tolkas varligt, och visar att fritt, strömmande, rent vatten är av ursprunglig betydelse. Men av olika anledningar blir det fel.
2050 beräknas 2 miljarder människor sakna tillgång till rent dricksvatten.
Nyligen kritiserade EU-kommissionen Sverige för brister i avloppshanteringen i 17 svenska kommuner. I ett första så kallat varningsbrev kräver kommissionen att Sverige svarar upp mot kraven i EU:s vattendirektiv.
Tio gånger fler människor dör av brist på dricksvatten än i krig, och överlevnaden för två tredjedelar av mänskligheten hotas av samma skäl.
Inom World Water Forum står den politiska bataljen kring huruvida tillgång till rent vatten ska förklaras vara en "mänsklig rättighet", i klass med utbildning och yttrandefrihet, vilket Världsvattenrådet, vattenaktivister och en del länder förespråkar. Det skulle i så fall få politiska konsekvenser och tvinga stater att garantera sina medborgares tillgång till vatten. Men tyvärr pekar det mesta i fel riktning. Vid senaste vattenforum i Turkiet 2009 kunde deltagarna inte ens komma överens om att vatten är en rättighet.
Även klimatförändringen bidrar till vattenbrist. I produktionen av mat spelar vattnet huvudrollen. Som följd av klimatförändringen kommer skördarna att bli allt mer osäkra, när regnen inte kommer i rätt tid eller inte är tillräckliga. Redan i dag har forskare lyckats härleda höjda matpriser till global vattenbrist.
På hemmaplan pågår slaget om Östersjön. Framför allt påverkas havet, även långt utanför kusterna, av att 85 miljoner människor bor inom avrinningsområdet. Naturvårdsverkets aktionsplan för havsmiljön ligger och guppar i något så fint som "Ett pilotområde inom EU:s marina strategi". Men tyvärr går det alldeles för långsamt. Först 2017 ska själva skrivningarna vara klara.
Under tiden ökar försäljningen av smaksatt vatten på flaska, samma vatten som dinosaurierna än gång drack.
Samma vatten som någon gång under sin livscykel rinner genom Eufrat och Tigris.
Jag menar, det är lätt att glömma även de små insatserna för miljön.
Mikael Strömberg