Rock’n’terror
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-13
De musikaliska marijuana- extremisterna Brutal Truths debutalbum heter Extreme conditions demand extreme responses. Det är en slogan som kan appliceras på Adam Pearlman, alias Adam Gadahn, alias Azzam the American.
I början av 90-talet var bondpojken från Kalifornien aktiv i death metal-scenen via enmansbandet Aphasia. I dag är han aktiv i den islamska dödskulten al-Qaida och haffades nyligen i Pakistan, om det nu är han som åkt dit. Som alltid när det gäller terrorism och antiterrorism är fakta en osäker bransch. Han anklagas för landsförräderi och har länge rasslat runt på FBI:s topplista.
”Made it, Ma! Top of the world!” som James Cagney skriker i White heat.
Efter att ha lyssnat på Aphasia känns den ideologiska förflytningen rimlig. Rytm och beat saknas, det är total dödsnoise som passar lika bra på ett konstgalleri som i ett förvirrat tonårsrum. En otrevlig företeelse, precis som al-Qaida.
Trevligare är medelklasspunkarna i dokumentären Taqwacore: The birth of punk islam. De blandar ihop begreppen och använder islam som en beteckning på nationellt ursprung, inte gudstroende rock’n’roll. Deras turnébuss är märkt ”I love islam”, men slynglarna bryr sig mer om att röka hasch, spela banal skapunk och krocka pappas bil, än att be mot Mecka. Texter om att sharia behövs i USA sjungs för att provocera, lite sådär på kul.
Den enda i filmen som är seriös med Allah är – en amerikansk konvertit. Medan kidsen sover hela dagarna, hänger han med imamer. Mannen valde att bli muslim i?stället för att följa i pappans vit maktfotspår och förklarade redan vid 16 års ålder att modern skulle hamna i helvetet för att hon drack vin. Som vuxen har han en mer avslappnad inställning till religionen, men deltar fortfarande i bisarra shiariter där halvnakna män slår sig själva blodiga. Inte helt olikt en moshpit, faktiskt.
Om Colleen LaRose, en annan högaktuell USA-konvertit, också har ett subkulturellt bagage låter jag vara osagt. Men jag kan gissa. Artistnamnet Jihad-Jane fullkomligt skriker om ett glammigt sleazeförflutet. Guns N’ Roses och Sunset Boulevard då, heligt krig i?dag.
Christoffer Röstlund Jonsson
Fotnot: Taqwacore: The birth of punk islam visas i dag på Tempo dokumentärfilmfestival i Stockholm.
