Skräckfilm om mediernas makt
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-29
Erik Gandinis dokumentär Videocracy är en 80 minuters effektiv exposé över Berlusconiland sett genom den apparat som aldrig har förtjänat sitt öknamn bättre – dumburken. Berlusconi härskar över medierna i ett land där 80 procent av befolkningen får sin information via teve och hans person smälter samman med programtablåerna – ytlig, amoralisk och hedonistisk. Han har förvandlat Italien till en sorts antikt Rom och sig själv till kejsare. Berlusconi kan till och med kicka igång en vulkan för att roa gästerna vid en av sina många villor.
Skräckfilm är förstås ett passande namn på Videocracy. Men inte bara för att bovens vapen är den italienska televisionen och för att det är demokratin som är offret bakom glittret, färgspraket och de juckande halvnakna kvinnorna. Utan för att Erik Gandini får oss att känna så mycket mer än förstå. Filmen väcker äckel men utan förklaringar, Videocracy speglar i stället sitt objekt.
Men vad skiljer då dokumentären från en dokusåpa förutom vår underförstådda gemensamma kritiska blick? Kameran släpps in i det privata där huvudpersonerna pratar fritt ur hjärtat korsklippt med teveinslag till ödesmättad musik. Vi följer gangsterpaparazzin Fabricio Corona, som själv blivit kändis efter att ha utpressat kändisar, in i duschen och ser honom tvätta snoppen. Den 26-årige svarvaren tillika hemmasonen dagdrömmer ogenerat om berömmelse, kvinnor och pengar genom att bli en sjungande Bruce Lee. När Berlusconis mäktiga hovman teveagenten Lele Mora leende visar upp sin Mussolinibeundran verkar han lika omedveten om brottet som när Carolina Gynning bulimispydde i Big Brotherhuset.
Mitt obehag växer, är Berlusconi också vår framtid när politiken, tämjd av EU:s budgetregler, tömts på innehåll och stat och kapital glidit samman? Men olusten beror inte bara på ett sjukt system. Om man tycker presidenten är en frejdig karl och att det är kul att kolla på Italiensk teve – är Videocracy verkligen mediekritik och inte ännu ett program i Berlusconiland? Det är fantastiskt att Videocracy ska gå upp på biograferna i 30 Italienska städer, men kan filmen provocera när den ligger så nära att exploatera?
Ann Charlott Altstadt