Pr-smart dekadensromantik
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-10
Alice Eggers om Black Ascot-fejden
” 8 år var jag när dom dog. Sedan dess bor jag med mitt Styvmonster i en liten våning med fem kakelugnar och 750 klänningar på Östermalm och gör det bästa för att supa/shoppa bort mina minnen.”
Bloggen Black Ascot lockar -tusentals läsare med sin blandning av cynism, lyxkonsumtion och -destruktivitet. Den tandlösa provokationen är tidstypisk, där fashion är ideologi och djurplågeri ett party-trick.
Men när man börjar luska i vem ”Erika Ascot” egentligen är dyker pr-byrån Studio Total upp. Nu visar det sig att Black Ascot är en marknadsföringskampanj för Malmö-operans uppsättning Vanessa, där huvudpersonen ”vacker och oåtkomlig som en isprinsessa, -lever ett händelselöst liv i ett isolerat hus på landet”. Operans världsvana yngling Anatol har sin namne i bloggen, och Malmö Opera finns med bland Black Ascots länkar.
Frågan om Black Ascot var ”på riktigt” eller inte kan betraktas som ännu ett inlägg i autenticitets--debatten, men det är svårt att inte bli illa till mods när målgrupps-beskrivningen torde låta ungefär ”unga tjejer med självskadebeteenden” och blackascot tvittrar: ”Dagens tips: frukost soude orange. Drick två stora klunkar ur en orangina i glasflaska och fyll på med rom. Skaka om. Gå till skolan”.
Man måste ju gratulera till ett pr-trick som lyckats så väl att det -varumärke de byggt upp ”skulle kunna få tio tonårsflickor att hoppa från västerbron om hon bara uppmanade dem”, enligt en läsare. Men det hindrar inte att man samtidigt önskar sig en värld utan Black Ascot.
Alice Eggars
