Vill ni bestämma vad jag ska skriva om?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-17

Jag är poet. Jag skulle vilja vara en kör. Då skulle jag kunna ställa mig i hela stadsbiblioteket och sjunga en lovsång till det svenska folket. Tack för att ni betalar skatt, tack för att ni lånar och läser böcker på biblioteken och tack för att ni, genom skatten, betalar för det. Etthundratjugosex öre per lån till Sveriges Författarfond, så att vi kan skriva ännu fler böcker.

Jag är poet, jag skriver dikter om ensamhet, kärlek och död. Jag vet inte vad de gör för nytta. Inte många läser mina dikter.

Därför vill jag också tacka författarna, översättarna, tecknarna och fotograferna. Alla de som tillsammans har bestämt att en del av biblioteksersättningen ska gå till såna som mig. Författarfondens pengar är ju trots allt era.

Än så länge. För nu har en statlig kommitté föreslagit att en ”enrådsmyndighet” ska bestämma över era pengar.

Jag önskar att jag bara behövde oroa mig över pengarna.

Men samma kommitté har föreslagit att ”kulturell kompetens och kreativitet”, jag antar att de menar förmågan att skriva kärleks och ensamhets och dödendikter, att den ska användas ”för att bidra till en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling”. Förut stod det att kulturen skulle vara ”en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället”. Det tyckte jag var bättre, det kändes som att mina kärleksdikter och ensamhetsdikter och dödendikter var okej. Och att staten inte la sig i det ens. Men nu vet jag inte längre. Tänk om jag frestas att skriva dikter som är lika konstnärligt förkastliga som en videoinstallation på konstfack.

Så jag vänder mig till er som är licensbetalare och skattebetalare och boklånare och teaterbesökare och filmpublik och körsångare och amatörkonstnärer och läsare och skrivare och … jag önskar att ni vore en kulturminister. Eller någon som bestämde, en finansminister kanske. En riktigt trevlig finansminister med flätor och allt. För då skulle jag fråga er om ni verkligen vill bestämma vad för sorts dikter poeterna ska skriva.

Eller om det kanske räcker att ni får låna våra böcker på biblioteken, och att författarfonden ändå kan få fortsätta att vara författarnas.

Jag är poet, jag skriver dikter om ensamhet, kärlek och död. Jag vet inte vad de gör för nytta. Men jag är i alla fall glad att jag inte är ”kulturminister”, för då skulle jag kanske tro att jag faktiskt bestämde över kulturen.

Mats Söderlund