Kris i kalifatet
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2016-05-16
Frilansjournalisten Joakim Medin om terrororganisationens sönderfallande ekonomi – kan bli dess värsta fiende
Ekonomin går allt sämre för Islamiska staten och dess nationsbygge. De senaste stora militära framgångarna kom i maj 2015 när de tog över syriska Palmyra och irakiska Ramadi. Sedan dess har IS mest mött nederlag, varit på reträtt och under utökad ekonomisk blockad.
Enligt de flyktingar som lyckas lämna jihadisterna har motgångarna lett till att IS områden lider av svår kris och inflation. Mat, vatten och andra basvaror blir allt dyrare, fattigdom och arbetslöshet förvärras. Sedan den kurdiska YPG-gerillan tagit kontrollen över större delen av IS gräns mot Turkiet samt viktiga handelsleder, har många importvaror blivit allt svårare att få tag i.
När IS expanderade i Syrien tog de över en rad oljekällor. Sedan dess har de tjänat hundratals miljoner dollar på att dels sälja tillbaka oljan till Assadregimen, dels exportera den till affärsmän i Turkiet. Västvärlden lät denna export pågå nästan ostört fram till IS stora attentat i Paris i november 2015. Bara tre dagar senare flygbombade USA en IS-tankbilskonvoj för första gången.
En mycket stor del av inkomsterna kommer även från interna skatter. Den tunga beskattningen – inte sharialagar och halshuggningar – har varit det första en del flyktingar från kalifatet klagat på, när jag intervjuat dem. ”Förmögenhetsskatt, inkomstskatt, företagsskatt! Man måste betala för allt!”
Det första kalifatet på 600-talet använde Bayt al-mal, ungefär Pengahuset, för att hantera sin ekonomi. Pengahuset ansvarade för det offentligas
inkomster och utgifter, som ett kombinerat finansdepartement och centralbank. Det var en samhällsbärande institution som även betalade ett slags socialbidrag till änkor, fattiga, äldre och andra utsatta. Kalifatet har därför ibland kallats världens första välfärdssamhälle, och vissa muslimska vänsterrevolutionärer har angett det som exempel på hur islam och socialism kan kombineras.
En viktig inkomstkälla för Pengahuset var zakat, en religiöst grundad och obligatorisk skatt för att samhällets rika skulle dela med sig till de fattiga. Zakat utgör än i dag en av islams fem pelare, fast är numera frivillig.
Men inte hos IS. De har gjort zakat obligatorisk igen. Precis som i det första kalifatet baserar IS sitt ekonomiska system på Pengahuset, och har öppnat lokala filialer som ansvarar för den offentliga ekonomin.
Sensommaren 2015 kom jag fram till staden Sarrin i Aleppoprovinsen i Syrien, ett dygn efter att YPG-gerillan erövrat staden från IS. På en av gågatorna hängde ett anslag, med en uppmaning om beskattning från profeten Muhammed: ”Lär dem att Allah har ålagt dem en allmosa som tas från deras rika och ges till deras fattiga.”
IS gick snart till blodig motattack i Sarrin, men jag hann göra ett snabbt besök i det lokala Pengahuset, en trevåningsbyggnad omringad av svartvitmålade murar, i ett kvarter som redan stank av döda kroppar. I olika kontorsrum plockade jag på mig en mängd dokument från skrivbord och bokföringspärmar.
Där låg exempelvis en hel hög med färdigtryckta certifikat där nygifta par skulle svara på hur länge de sympatiserat med IS, om någon av dem skadats, eller om kvinnan redan förlorat en make eller manlig släkting till jihad. Svaren gav olika poäng och slutsumman avgjorde hur stort familjebidrag paret skulle få från Pengahuset.
På andra platser fanns ett flertal kommunikéer från IS lokala makthavare. Ett dekret förklarade att alla invånare är skyldiga att meddela myndigheterna ifall krigare kommit över värdesaker ute i fält, utan att underrätta Pengahuset. Soldaterna verkar undantagna från kravet om zakat, men måste skatta för sina krigsbyten - eventuellt även när det rör sig om slavar. IS har officiellt nolltolerans mot korruption och har även bestraffat sina egna för sådana brott.
I januari 2016 publicerade tidskriften Foreign Affairs utdrag från det sociala samhällskontrakt IS tvingat på civilbefolkningen för att vinna legitimitet. I teorin ger kontraktet invånarna flera medborgerliga rättigheter i det nya IS-kalifatet. Det ger dem även tillgång till det pånyttfödda islamiska välfärdssamhället, som ska finansieras genom den tunga beskattningen.
Denna del av IS ekonomi är något som amerikanska flygbombningar inte rår på. Därför är det särskilt intressant att detta finanssystem kan visa sig bli IS egen största fiende.
Trots all tjusig propaganda har IS inte alls någon välfärdsekonomi, utan en krigsekonomi. Två tredjedelar av budgeten uppskattas gå till militära ändamål. När oljeexporten backat och kriget fortsätter kosta pengar, tvingas IS till sociala nedskärningar.
I slutet av april publicerade jihadistforskaren Aymenn Jawad al-Tamimi dokument som visade att IS ransonerat elektricitet och bränsle, liksom vattentillgången i sin egen huvudstad Raqqa. De har halverat vissa krigares löner och kan ge andra en månadslön på så lite som 50 dollar.
IS har i flera år använt islam och historia för att vinna folkligt stöd. Men bland folket har många stått ut med IS bara för att få tillgång till mat, diesel och samhällsservice, i det så kallade välfärdssamhället. När denna service nu stegvis nedmonteras men skattetrycket fortsatt är högt, kanske resultatet blir det samma som i många nationer före IS - folket gör uppror.
Håller nuvarande utveckling i sig kanske vi snart får se det självutropade kalifatet falla sönder även inifrån.
Joakim Medin
