Nu är Lars död!
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2016-04-03
Jan Myrdal om vännen Lars Gustafsson: Det blir kring oss alla mer gängse nu
Nu är Lars Gustafsson död. Jag tog ingen kontakt med honom efter det jag hört att han drabbats av en prostatacancer som börjat sprida sig. Ty vi hade inte senare tid varit varandra så självklart nära som Henning Mankell och jag. Med Henning hade jag ju diskuterat såväl arbetet som hans sjukdom ännu några dagar innan hans död. Men när jag hörde detta om Lars var jag rädd att ta kontakt ty det skulle kanske höras på mig.
Dock, jag hade just det senaste året velat sitta ner över en eller fler whisky och noga diskutera igenom både det gemensamma och det skiljande. Båda delarna var oss viktiga. I spalterna började det för fyrtiotvå år sedan med att jag principiellt angrep hans "The public dialogue of Sweden" i Stockholms-tidningen 3 juli 1974 ("Lars Gustafssons förvillelser"). Då träffades vi, diskuterade och blev mycket nära vänner. Med olika syn.
Sådant begrips vanligtvis inte i det intellektuellt snäva Sverige. Vi följde olika spår vilka periodvis som under IB-affären löpte parallellt (den som inte läser hans serie "Sprickorna i muren" kommer inte att kunna förstå mycket av Sverige).
Vi umgicks. Han bodde hos Gun och mig i hennes ateljé i Paris och vi tre bilade samman till romanska kyrkor. Jag var hos honom i Berlin och i Sverige umgicks vi. I en ständig resonerande dialog.
Tillsammans arbetade vi också ut en bok som blev den då på officiellt håll mest utskällda i Sverige: Den onödiga samtiden. I DN förde den Olof Lagercrantz till ett intellektuellt haveri av upprördhet. Jag rekommenderar den ty vi tog avstamp i olika ideologiska system och nådde så fram till märkligt likartad syn. Vi gav också ut den i en ny utgåva för några år sedan. Framträdde då åter samman.
Vi var också tillsammans när vi i Paris talade svensk litteratur inför franska kritiker och kolleger. Hånade gemensamt den eländiga Svenska akademien och dess (redan av Strindberg uthånade) Nobelpris. C G Bjurström som organiserat framträdandet blev orolig och varnade oss: "De är långsinta".
Ja, under åren gick vi olika vägar, gjorde olika val i livet men bröt inte någon gång efter det att vi 1974 öppet kolliderat. Han var en av gästerna på festen när Andrea Gaytán och jag gifte oss 2008.
Jag skriver detta då Lars Gustafsson var en betydelsefull svensk intellektuell av det slag som inte är normalt här i denna utkantens andliga Kråkvinkel. Det blir kring oss alla mer gängse nu när han är död.
Jan Myrdal