Inte ens förspel
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2015-01-30
Hur står det till med pornografin numera? Inte vet jag så noga, det pratas knappast särskilt mycket om den, möjligen i anonyma kännarkretsar, som kanske är ganska små. Ingen tycks längre bli upprörd och de – för inte allt för länge sedan – heta diskussionerna om förnedring och framför allt kvinnoförtryck har upphört.
Men en gång i världen var pornografin uppburen i vida kretsar, i förmögna och även intellektuella. Mången författare extraknäckte med porrberättelser, givetvis under pseudonym. Fast vad var egentligen pornografi, då även icke-pornografiska men erotiskt frispråkiga berättelser eller till och med dikter betraktades som just pornografi, långt in i modern tid och ibland hamnade under åtal (de skrev alltså inte under pseudonym): Gustaf Fröding, Agnar Mykle, Henry Miller, Lars Görling … Skandal!
När pornografilagstiftningen i Sverige lindrades kom en renässans. I förlaget Forsbergs på sin tid enormt uppmärksammade serie Kärlek 1–14 (1965–1970) fick en rad författare chansen att tjäna en hacka om de skrev ”erotiska noveller”. Bland dem fanns till exempel PC Jersild, Göran Tunström, Lars Ardelius, Annette Kullenberg, Loka Enmark, Britt Arenander och många andra. Det var då det. När några svenska författare på nittiotalet försökte upprepa succén med en antologi gick den spårlöst förbi. Tiden går, det som en gång var synd höjer man inte längre på ögonbrynen inför.
Dock försöker nu den utmärkte författaren Carl-Michael Edenborg med sin Över gränsen – och andra erotiska noveller blåsa nytt liv i genren. Titeln är emellertid starkt vilseledande, ty några ”erotiska noveller” i till exempel mästaren Guy de Maupassants anda rör det sig inte om. En blyg och rodnande yngling som undertecknad kan bara konstatera att det handlar om synnerligen grov pornografi. Med reservationen: vad detta nu är för en skvader.
Novellerna är snarast pinsamt trista, den sensualism som utmärker bra erotiska noveller saknas helt. Edenborg brakar bara på, även om det kan vara småkul ibland, som i berättelsen ”Bagaren” där konditorn själv tillverkar sina älskarinnor av deg.
Annars slås jag av tanken att författaren helt enkelt driver med porrgenren, vad det nu skall vara bra för. Språket blir efter ett tag ganska utmattande och det är ingen hejd på alla synonymer till kvinnliga och manliga könsorgan, vulkaniska orgasmer, sadism, incest och så vidare. Ingen hejd är det heller på kraften i de manliga utlösningarna så att man till sist undrar om det rör sig om brandslangar snarare än penisar. Vid de kvinnliga orgasmerna är det rena Niagarafallen. Och så vidare.
Allt detta är inom ramen för en gammal pornografisk tradition. Chockerad blir jag inte, ej heller eggad, som baksidestexten så generöst utlovar, knappast inspirerad till nya former för erotisk njutning (även detta enligt baksidestexten) Skulle det möjligen vara att sätta på syrran, vilket här sker? Å andra sidan onaneras det flitigt, kanske en inte helt ny form för erotisk njutning.
Jag hoppas att detta är ett mellanspel från Edenborgs sida – han har ju redan bevisat att han kan skriva.
Mats Gellerfelt
Carl-Michael Edenborg medverkar i Aftonbladet kultur, därför recenseras boken av Mats Gellerfelt, kritiker i Svenska Dagbladet.
