Det var bättre på Sven Stolpes tid
Förr klarade sig skribenterna hyggligt på arvodet – i dag går pengarna till mediekrisens toppchefer
Svante Nordins biografi om Sven Stolpe piggar upp. Underrubriken – ”Blåsten av ett temperament” – fångar honom väl. Ständigt förbannad, som gick han runt med ett getingbo i magen, gav han hugg och fick mångfalt tillbaka i tidningsspalter och böcker. Vänstern skällde honom för galning men i efterhand förstår man ju att han är den svenska konservatismens största personlighet. Med lika stora delar humor, bildning, stilistisk briljans och inopportuna åsikter tog han sig an litteraturen och samtiden.
En uppgift i boken kräver ett utropstecken. Gösta Gustaf-Janson, med vilken Stolpe lyckades vara vän i många år, fick 75 kronor för sin första litteraturartikel. Det räckte till femton krogsvängar. Det var 1925, i dag skulle ett arvode räcka till tre rundor.
Kulturskribenterna är ett eget prekariat, konstaterade Lars Hermansson i en av 2014 års viktigaste kulturdebatter. Det är samma sak överallt. En norsk rapport om frilansarnas situation ger vid handen att man fullständigt halkat efter den allmänna lönebildningen.
Ju fler tidningar som krisar, desto fler tvingas ut i frilanstillvaron. Utvecklingen är inte nödvändig, allt handlar om hur stora vinster och bonusar mediokraterna ska ha. Lovisa Hamrin, vd och delägare i Herencokoncernen (där ingår bland annat Jönköpings-Posten), noteras för 36 miljoner i inkomst. Bonniers Gunilla Herlitz 19 och Aftonbladets Jan Helin 9.
Sven Stolpe fick lämna Aftonbladet Kultur 1961, men det berodde på annat än besparingskrav. På den tiden räknades inga klick, men säkert är att ett temperament som hans hade gjort lycka i statistiken.
