Liberal principlöshet en lönande affär
Nu kommer reklamaktionen mot kampanjen för högerboken Invandring och mörkläggning
I söndags publicerade Dagens Nyheter en helsidesannons för den brunfärgade boken Invandring och mörkläggning. Det är årets mest kritiserade annons, Reklamombudsmannen har hittills tagit emot 78 anmälningar.
Vi är många som har vridit och vänt på chefredaktör Peter Wolodarskis försvar för publiceringen: ”Tonen är försåtlig och det finns ett antal glidningar och tvivelaktigheter, bland annat görs ingen uppdelning mellan uppehållstillstånd och permanent uppehållstillstånd. Men jag bedömde att det rymdes inom ramen för vad en debattör bör kunna framföra.”
Ska detta tolkas som att Wolodarski formulerar en princip för DN:s hela publiceringspolicy, det vill säga, är det okej att skriva texter med ”ett antal glidningar”?
Eller är det okej bara för den som i samma andetag kan hosta upp 115 000 kronor?
Svensk marknadsföringslagstiftning är hårdare reglerad än andra tryckta ord. I ett opinionsmaterial - kultur, ledare, debatt, insändare - kan man mer eller mindre medvetet trixa med fakta för att driva sina teser. Det är ohederligt, men inte olagligt, och därför sker det hela tiden. Reklam, däremot, har krav på sig att vara saklig.
När Wolodarski kallar annonsörerna, det vill säga författarna Karl-Ove Arnstberg och Gunnar Sandelin, för ”debattörer” tappar han bort sig fullständigt: har de betalat för en annons eller har de betalat för en artikel?
Resumé berättade i går, att Gudrun Schyman och Elisabeth Ohlson Wallin har startat en insamling för en ”motannons”. Jag är av princip för alla sorters aktioner, men den här gången känner jag mig tveksam. En motannons kostar 115 000 kronor exklusive moms - om antirasisterna ska få samma rabatterade pris som rasisterna. DN ska alltså belönas med 115 000 för sin hållningslösa annonspolicy.
Svenskt näringsliv hann före med sin annons (DN, sidan 3 i dag), också det en helsida.
Liberal principlöshet är tydligen en lönande affär, men det är inte det som är grejen. Annonsen i söndags är bara ett av alla exempel på hur liberalerna, här och överallt, har förlorat sin kompass.
