Doris Lessing skrev om allt
Nobelpristagaren, kommunisten och kärnvapenmotståndaren blev 94 år gammal
Vid den aktningsvärda åldern av 94 år har Doris Lessing avlidit. Hennes författarskap är än mer aktningsvärt, med närmare sextio titlar i en rad olika genrer vars teman spänner över det mesta som hade - och har - betydelse för människan under det andra halvseklet av 1900-talet. Född i Iran, uppväxt i Zimbabwe och sedan 1949 bosatt i England, debuterade hon 1950 med Gräset sjunger. Romanens rasmotsättningar är ett av de radikala teman som följer genom författarskapet, ett tillräckligt radikalt ställningstagande som tillsammans med hennes regimkritik gjorde att hon under flera år förbjöds besöka Sydrhodesia.
Medlemskapet i det engelska kommunistpartiet och motståndet mot kärnvapen är några andra av de engagemang som upptog henne. Genombrottet som författare kom med den formmässigt experimenterande Den femte sanningen (1962), där hennes uppmärksammande av vad som en smula slarvigt brukar kallas den kvinnliga erfarenheten fick betydelse för feminismen. För dagens unga generation är nog det hon där fokuserade, förhållandet mellan mannen och kvinnan, i dag självklarheter, men alla befrielserörelser har en barndom och romanen var ett pionjärarbete.
Omfattande är den självbiografiska romancykel som brukar kallas Marta Quest-sviten - Våldets barn - fem romaner som kom mellan 1952 och 1970 och rymmer det mesta. Man kan säga att dessa romaner är ett slags fortsättning på 1800- talets bildningsromaner (Jane Austen, Charlotte och Emily Brontë, George Eliot, Virginia Woolf) där livsvillkoren för kvinnor undersöks och, inte minst, förtvivlas över. Framför allt den sista delen, Staden med fyra portar, är en civilisationskritik som drabbar i princip allt i det moderna samhället, ett samhälle där det mesta ännu tycks återstå att göra för att kunna kalla sig civiliserat. Hennes kritik drabbade även vänsterrörelsen, i romanen Den goda terroristen (1985) likställs delar av den med fascismen.
Minnesvärda är också hennes sena självbiografier från 90-talet, Under huden och Vandra i skugga, som än en gång rymmer hela den värld som Lessing levt i och under.
Hon skrev också science fiction, en milt uttryckt ovanlig genre för en nobelpristagare, som Canopus i Argos - ur arkiven (fem volymer mellan 1979-84), som skildrar livet på jorden efter en atomkatastrof, där (liksom i de sena romanerna Mara och Dann och The Story of General Dann and Mara’s Daughter, Griot and the Snow Dog (ej översatt) människan tvingas återgå till ett ursprungligt, primitivt livsstadium.
Att läsa Lessing är att se världens absurditeter avklädda in på bara skinnet.
