Romer i skånepolisens register redan 1935

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2013-09-23

Historikern Martin Ericsson: Hur kan det nuvarande registret innehålla uppgifter om personer som levde under 1900-talets början?

Dagens Nyheters avslöjande om Skånepolisens register över romer borde inte komma som en chock. Svenska polismyndigheter byggde nämligen under 1900-talets gång upp en omfattande kompetens i konsten att bedriva etnisk registrering. Då som nu var det romer och resande som utsattes.

Det började 1922. Som ett led i arbetet med att ta fram ny lagstiftning om lösdriveri ombads Sveriges polismyndigheter att inventera antalet ”tattare” och ”zigenare”. Blanketterna från inventeringen, med uppgifter om bostäder, skolgång och levnadsomständigheter, finns i dag på Riksarkivet i Stockholm.

1935 skapade kriminalpolisen i Malmö ett omfattande register över skåningar som ansågs vara ”tattare”. Mer än 1600 personakter lades upp över såväl vuxna som barn med uppgifter bland annat om släktförhållanden och hur mycket olika personer mottagit i bidrag från den offentliga fattigvården.

Detta register kompletterades, enligt en bevarad skrivelse från kriminalpolisen, fortfarande 1942. Dess vidare öden är okända, men våra dagars skånska registreringar väcker frågor.

Hur kan det nuvarande registret innehålla uppgifter om personer som levde under 1900-talets början? Hur länge fortsatte Malmöpolisen att registrera ”tattare”, och har dessa uppgifter använts vid uppläggandet av det nuvarande registret?

1942-1944 lät Socialstyrelsen genomföra riksomfattande ”tattar-” och ”zigenarinventeringar” där uppgifter om tusentals personer  antecknades på förtryckta blanketter. Polismyndigheterna var, vid sidan av till exempel lärare och socialtjänstpersonal, en viktig uppgiftslämnare.

Den 10 december 1954 genomfördes en samordnad aktion där polismän trängde in i svenska romers läger för att räkna, registrera och anteckna. Därefter stod under ett par månaders tid i stort sett samtliga romer i Sverige under intensiv polisövervakning där varje förflyttning noterades, något som historikern Jan Selling visat i sin nyligen utkomna bok Svensk antiziganism (Sekel, 2013).

För att förstå hur en svensk polismyndighet i dag kan anse det vara legitimt att registrera människor endast på grundval av deras etniska tillhörighet är det nödvändigt att se denna historiska kontinuitet. Frågan nu är hur kontinuiteten ska kunna brytas.

Regeringen har sedan ett par år tillbaka utlovat en vitbok om det svenska samhällets övergrepp mot romer och resande i förfluten tid. Mot bakgrund av DN:s avslöjande kan man fråga sig om det verkligen är ursäkter för övergrepp i det förflutna som våra politiker borde prioritera. Är det inte en mer naturlig startpunkt att ta itu med övergreppen i vår egen samtid?

Martin Ericsson

Doktorand i historia vid Lunds universitet

–