Karin Enström måste berätta vad hon vet
Försvarsministern vägrar svara på frågorna om varför Sverige är underleverantör till NSA
Under kodnamnet Sardine hjälper svenska FRA de brittiska och amerikanska spionorganisationerna GCHQ och NSA med deras avlyssning. Det hävdar den brittiske journalisten Duncan Campell, som fått uppgifterna från visselblåsaren Edward Snowden.
Det låter logiskt. Ända sedan Kalla kriget har FRA:s affärsidé varit att snappa upp sovjetiska/ryska hemligheter i syfte att idka byteshandel med USA.
Om uppgifterna stämmer skulle det förklara varför regeringen lekt plattfisk sedan NSA-skandalen briserade. Medan tyska politiker hotar med inställd frihandel, hänvisar Reinfeldt & Co hela tiden till att diskussionerna med USA ska skötas av EU.
FRA gömmer sig bakom sekretess. Men det finns andra att fråga. Mest självklart: försvarsminister Karin Enström, ytterst ansvarig för FRA. Hon har i dag vägrat låta sig intervjuas. Den korta skriftliga kommentar hon fått ur sig är allmänt hållen och därför i sammanhanget fullständigt intetsägande.
Det duger inte. Enström måste berätta vad hon vet. Om hon givit mandat åt FRA, så måste hon gå. Vi kan inte ha en minister som hjälper USA att massövervaka medborgare, vänligt sinnade nationer, EU- och FN-möten. Och visste hon inget, så har hon misskött sitt jobb.
Men om FRA verkligen varit inblandat är det en så väsentlig del i våra relationer med utlandet att också Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt bör ha varit informerade.
Det kan låta som en svindlande tanke att våra toppolitiker skulle ha godkänt FRA-spionaget. Men alternativet – att FRA skulle ha agerat på egen hand – är i så fall ännu mer hårresande.
