Beslöjad, hatad och trakasserad
Islamofobernas strategi brister i all sin logik
I fredags kväll misshandlades en kvinna i Farsta utanför Stockholm. Skälet var att hon bar slöja, och mannen som misshandlade henne genom att dunka hennes huvud mot en bil, var provocerad av detta.
Att förolämpa, skrika åt, rycka slöjan av, och misshandla muslimska kvinnor tycks ha blivit vanligare. En islamofob strategi som är fascinerande i all sin bristande logik: först tar man sig rätten att avsky islam som kvinnoförtryckande religion, sedan skipar man sin egen rättvisa genom att tvinga muslimska kvinnor att klä sig västerländskt. Att just kvinnor blir måltavla för hatet är möjligen ingen överraskning för luttrade feminister men det är djupt provocerande.
Under gårdagen pågick en endagsprotest, Hijab-uppropet, en solidarisk aktion då många kvinnor vek och knöt en huvudduk som en markering av alla kvinnors rätt att själva välja sina kläder. Eller som Feministiskt initiativ twittrade: ”Vi försvarar rätten att bära slöja likväl som att inte bära slöja. Alla har rätt att bestämma över sin kropp.” I går flödade både solidariteten och kritiken, vittnesmålen, motangreppen.
Striden om kvinnokroppen varken börjar eller slutar med slöjan. Det som hänt i helgen och som fortsätter att hända är att dessa trakasserier äntligen upphört att vara enstaka, nedtystade, händelser.
