Välfärdslandet enligt Fredrik Reinfeldt

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2013-09-09 | Publicerad 2013-09-06

Fredrik Reinfeldts bok Det sovande folket från 1993 är välkänt svår att få tag i. Inga nya upplagor trycks, få om något bibliotek för den.

Så nyfiken blir man på vilken dramatik som skurits fram ur den bok om ett passivt land, som vår statsminister faktiskt skrev. Kommer det bli ”Haha, lyssna-vilken-idiot-den-här-högerkillen-vars-politiska-idéer-vi-inte-sympatiserar-med-är-teater”?

Eller blir det något om vilka tankar som bär den och till och med något om vem personen som skrivit den är?

Det blir inte oväntat en avspänd, raljant revy, för det finns efter lång närläsning rent guld att hämta ur MUF-texten om ett folk som tagit psykisk skada av femtiotre års sossestyre.

Ord som ”sovhjärnor”, ”drogstimulerad psykohuligan” och ”välfärdssjukan” måste ensemblen självklart göra talkör och rytmisk hackad smällironisk poesi av, allt annat vore tjänstefel, ens emblens oförblommerade förakt för författaren är tillräckligt samspelt och på gott humör för att sprida glad värme i stället för kalla vänstermalliga pustar.

Bokens insprängda galna sjukhusmetafor om unga solarielik drabbade av välfärdsepidemin krånglar dock mest till satiren. Det gör inte den vänligt leende unge Fredriks berättarröst. Agnes Hargne Wallander fyller pikétröjan med en bekymrad mentalvårdare, en reko kille som verkligen oroar sig över den inlärda hjälplöshet som utvecklats till vansinne hos medborgarna.

Denna pysslighet, detta självpåtagna föräldraansvar hos grabben att hjälpa svensken att rycka upp sig, ta egna initiativ, gå ut och få lite frisk luft och uppfinna nåt trevligt i stället för att ligga hemma och knarka och se på TV och dö, är uppsättningens bästa idé. Hans häpenhet inför medborgaren:

Varför hoppar hon inte bara ur sängen vid sju och lever förnuftigt, utåtriktat och entreprenörsmotiverat tills dagen övergår i hälsosam sömn?

Vem är hon egentligen ?

Pasi, en av de två hemlösa männen som sover på scenen, reser sig och svarar med att berätta om sitt medborgarskap. Det består av livslång schizofreni, kärleken till folkdans och saknaden efter Annika.

Jag skiter i hur det går för mig, säger han.

Fredrik nickar vänligt, förvirrat och ler.

Jag tror civilsamhället kan väckas om några killar går före, säger han.

Jenny Teleman