Imperier tar tid på sig i döendet
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2013-07-09
Visst går det Nordamerikanska imperiet mot sin undergång. Fast imperier tar tid på sig i döendet. Minns att det brittiska välde som markerat sin upplösning med Macmillans tal om Förändringens vind den 3 februari 1960 gick ut i ett nytt kolonialkrig mot Argentina för Falklandsöarna tjugotvå år senare. Ja papperstigern han haver tänder; käften full så blankt och grömt.
Inte undra på att våra regeringar i EU och runtom fegnar när Washington höjer rösten. Snowden lydde sitt samvete. Han handlade som en hederlig karl när han avslöjade att Förenta staternas regering, hyckleriets farbror Sam, för profitens skull ljög världen rakt i ansiktet och snikade sig till såväl sina vänners affärshemligheter som deras diplomatiska och militära nationella hemligheter.
Ja, Uncle Sam skändade offentligen sina officiellt närmaste och lydigaste. Drog ner dem de politiska byxorna så François Hollande fick stå där skyltande inför sitt folk med skammen hängande och hon den bjärta Merkel tvangs inför väljarna söka skyla sin bara rumpa så gott hon kunde. Och de vågade inte mer än muttra lite. Fy fan!
Men värre blev det. Öster-rikes arma regeringspatrask lydde order, slog ihop stövelklackarna och tvingade mot all internationell rätt och sed ned Bolivias presidentplan för att de av Han som Bestämmer beordrats snoka om Snowden fanns ombord. Det blir en anmälan till Säkerhetsrådet. Men där sitter de lydiga.
Inte skulle Reinfeldts Sverige varit bättre. Att ett socialdemokratiskt inte skulle varit det vet vi ju. Minns hur den efter att hon mördats helgonförklarade Anna Lindh och den juridiskt dubiöse Thomas Bodström såg till att de oskyldiga egyptierna greps, kränktes på flygplatsen och av CIA flögs till tortyr i Egypten.
De nuvarande EU-regeringarna förmår inte visa den rakryggade hållning som Per Albins förtalade samlingsregering trots vår militära svaghet visade mot påtryckningarna under det förra storkriget. Den stod mot det kraftiga fransk/brittiska kravet (livligt understött av den finländska regeringen) på militär genommarsch för en ententens krigs-insats på Finlands sida mot Sovjet. Bidrog trots generalernas intriger och larmet i massmedia till marsfreden. Vägrade delta i korståget österut 1941. Vägrade trots tyska krav (och Högerns vilja) införa verkligt partiförbud och lät så i tysthet Sverige hysa sambandscentraler för motståndet i Norden och på kontinenten. Kunde efter 1943 då Sverige rustat till dess ett tyskt anfall skulle bli kostbarare än ockupationen av Danmark och Norge steg för steg avveckla de påtvingade eftergifterna. Jag minns det väl. Jag var ju med.
Jan Myrdal
