”Järnladyn” krossade facket och arbetarklassen
Falklandskriget 1982 banade väg för Margaret Thatchers karriär
Margaret Thatcher kunde låta som Karl Marx. Hon sa exempelvis: ”Med hjälp av ekonomisk kamp ska människornas sinnen förändras”.
Den revolution hon kämpade för var den borgerliga. Hon ville krossa det feodala väldet, förvaltat av lantjunkrar, rentierer och imperiets arvtagare. Alla främmande för att modernisera Storbritannien, ängsliga för att smutsa ner sig i industrin och skrämda av konflikter; de trodde på samförstånd: One Nation England.
Thatchers främsta motståndare fanns dock längre ner i klasshierarkin. Hon ville slå sönder arbetarnas fackliga organisation och arbetarklassens livsstil.
Hennes ideal var småstadens borgerlighet. Hennes pappa var specerihandlare i Grantham; mamman är i huvudsak utsuddad i historieskrivningen. Båda föräldrarna var hängivet kristna, metodister. Thatcher, övertygad meritokrat, läste kemi i Oxford, tog över konservativa studentklubben, hann gifta sig med en hyggligt förmögen affärsman, föda ett tvillingpar och bli jurist. Hon trodde på familjen som idé. Feminism var henne främmande.
Edward Heat blev det första offret för Thatchers revolution. Han var konservativ ledare, god pianist, då och då premiärminister, oftast med katastrofala följder. Han var ”det”, sa Thatcher. En mjukis som inte stod upp i kampen mot facket.
1979 sjönk det brittiska pundet mot underjorden. Fack, regering och arbetsgivare kämpade på liv och död om de små resterna av ekonomin. Missnöjets vinter -79 hade gått över i vår när Thatcher för första gången blev premiärminister. Hon var beväpnad med måttlöst självförtroende och med Frederick von Hayeks samhällsfilosofi. Marknaden måste råda, oinskränkt. Det finns inte något sådant som ett samhälle, sa Thatcher. Individer, företag, institutioner befinner sig i ständig konflikt. De klenaste måste slåss ut, om de är företag eller människor spelar ingen roll. Marknaden får inte störas av statliga ingripanden eller välfärd. Arbetare måste ta de löner som erbjuds, annars blir de utan jobb. Så lyder utbudsekonomins enkla lag. Välfärdens gränser skulle pressas tillbaka och det privata ägandet premieras.
Efter några år med Thatcher rådde socialt kaos med svindlande hög arbetslöshet och växande fattigdom.
Hon skulle förmodligen ha blivit en parentes i brittisk politisk historia men kriget öppnade hennes framtid.
1982 besegrade hon Argentinas knektar och flotta och fick de hotade Falklandsöarna som trofé. Thatcher förvandlades till Järnladyn, den kvinnliga motsvarigheten till Otto von Bismarck. Britterna påmindes om en bortglömd historia: kolonialmakt, imperium, sjöslag, Rule Britannia.
Thatcher kunde fortsätta kriget på hemmaplan. Åren 1984-85 kämpade hon ner gruvarbetarna till uppgivenhet och förnedring. Hon stod emot nordirländska IRA:s bomb och mordattack, utförd under partikongressen 1984.
Demokratiska system, kommunala eller andra, löstes upp. Universitetens och konstens autonomi urholkades. Thatcher byggde den auktoritära staten i nära allians med privatkapitalismen.
Internationellt hade hon Ronald Reagan som beskyddare. De genomförde den nyliberala revolutionen och förde ett hårt kallt krig mot allt som kunde påminna om socialism. Thatcher såg Nelson Mandela som terrorist och odlade vänskap med apartheid-statens härskare. Med tiden blev hon också den åldrade diktatorn Pinochets förtrogna.
Hon höll däremot Europa på avstånd och bekämpade den tyska återföreningen 1990.
”Jag vill ha mina pengar tillbaka”, sa hon till skräckslagna EU-ledare. De betalade henne och de lät hennes ö-rike slippa ifrån de sociala lagar som gäller för andra medlemsstater. Thatcher var på vakt mot det som inte var anglosaxiskt. Hon varnade för att främmande människor med annan kultur skulle välla in över de brittiska gränserna.
Thatcher vann aldrig väljarmajoritet åt sin regering. Under senare delen av sin regeringstid mötte hon växande folkligt motstånd. Varje popgrupp värd namnet hånade Maggie. Upproret var svindlande nära när hon ville driva igenom en variant av kommunalskatt (poll tax) - en skatt på boende som drabbade socialt orättvist. Inom hennes eget kabinett förbereddes, under sent 80-tal, en revolt. Ministrarna plågades av hennes auktoritära ledarskap och hennes nationalistiska EU-kritik. Den ekonomiska politiken var på väg att bryta samman. Räntor på runt femton procent slog sönder företag och drev folk från sina hårt belånade bostäder. Thatchers sociala och politiska bas eroderade. Hennes mest betrodda ministrar måste välja bort sin ledare för att rädda regeringen.
Thatchers revolution krossade fackföreningsrörelsen. New labour och Tony Blair blev förvaltaren av hennes arv. Hon besegrade arbetarrörelsen i grunden.
Hennes marknadsideologi skapade inte harmoni; den slog ut stora befolkningsgrupper, splittrade sociala gemenskaper, gödde drogkultur och kommersialism. Det ekonomiska systemet gödde finansmarknaden. City blev Europas kapitalistiska centrum. Britterna måste betala ett ohyggligt pris för dess sammanbrott.
Thatchers eget universitet, Oxford, vägrade utse henne till hedersdoktor men den brittiska drottningen upphöjde henne till baronessa.
Därmed var Thatchers borgerliga revolution avslutad.
