Där dog du, Depardieu
Stödjer ryska regimens dom mot Pussy Riot
Maria Aljochina, en av medlemmarna i punkkollektivet Pussy Riot, får inte skjuta upp sitt tvååriga fängelsestraff.
Hon hade vädjat till rätten att få uppskov tills hennes femårige son Philippe fyllt fjorton år. Men i går kom beskedet från rätten i Berezniki, nära staden Perm i Uralbergen, där hon sitter fängslad.
Det blev nej.
Enligt domen hade rätten som fällde henne från första början redan tagit hänsyn till barnets ringa ålder.
Nadja Tolokonnikova, den andra Pussy Riot-medlemmen, som fortfarande sitter fängslad, befinner sig i ett läger i Mordvinien, som enligt uppgift saknar varmvatten. Även Tolokonnikova har ett barn, en fyraårig son.
Beslutet säger kanske mer om det ryska rättsväsendet och de vidriga förhållandena i landets fängelser än om regimens syn på Pussy Riot.
Ingen kan glädjas åt det här omänskliga beslutet, inte ens Pussy Riots fiender. Putins högra hand Dmitrij Medvedev har vädjat om nåd för aktivisterna, till och med ortodoxa kyrkan har uppmanat rättsväsendet att visa barmhärtighet, men rättsmaskineriet ville annorlunda.
Den ende som kanske uppskattar kompromisslösheten är den franske skådespelaren Gerard Depardieu. Efter att nyligen blivit rysk medborgare för att åtnjuta landets plattskatt på 13 procent (Annie Lööf skulle gillat den) har han gett en intervju med en rysk tv-kanal där han kritiserar den ryska oppositionen och Pussy Riot.
– Föreställ er om de här kvinnorna skulle gå in i en moské, då hade vi aldrig sett dem igen. De hade inte kommit ut levande.
Tack och lov för den elaka franska pressen. I går pryddes Frankrikes Rolling Stone, tidningen Les Inrockuptibles, omslag av ett svartvitt porträtt på Depardieu med texten ”1948-2013, Detta var Depardieu”.
Budskapet var tydligt. Du är död för oss, Gerard.
