Franska gay-revolutionen
Johanna Frändén om Oui! till homoäktenskap: Ett gigantiskt steg för världens regnbågsrörelse
Tonläget var uppskruvat och slagorden många, när runt en halv miljon demonstranter tågade genom Paris i söndags för att protestera mot lagförslaget att könsneutralisera den franska äktenskapsslagen. Förslaget innebär i praktiken också ett legaliserande av homoadoptioner, eftersom gifta par i Frankrike har rätt att adoptera.
”Det finns inga ägg i testiklar” och ”En mamma och en pappa är naturligt” var budskapet på några av plakaten under de tre separata demonstrationerna som samlade religiösa grupper, högersympatisörer och familjetraditionalister på slutmålet under Eiffeltornet – och som på franskt manér avslutades med allsång av Marseljäsen.
Men trots att arrangörerna utropade söndagens kraftsamling till en succé kommer manifestationen i Paris av allt att döma snarare bli en anekdot i den franska gayrörelsens historia. Frankrike, med en fot i den sekulära och en gång radikala jämlikhetstanken och den andra i den katolska familjetraditionen, är på väg att ta ett viktigt steg in i framtiden. Sedan president François Hollande gick till val i maj förra året med homoäktenskap på agendan har den franska opinionen pendlat mellan att vara positiv och klart positiv till förslaget.
Kuriöst nog visade de första undersökningarna i höstas att så många som två av tre fransmän är för en könsneutral äktenskapslag, ett stöd som under vintern sjönk med ungefär tio procentenheter. En delförklaring är det upptrappade tonläget i debatten, i första hand från landets två stora religiösa grupper katoliker och muslimer, vars domedagsprofetior handlar om att den franska kärnfamiljen, och därmed det franska samhället, står inför ett oåterkalleligt upplösande av dess normer. Samtidigt har man flyttat debattfokus från äktenskapslagen till att handla enbart om homoadoption, något som fransmännen generellt är mer skeptiska till.
En annan förklaring är att frågan om samkönade äktenskap blivit allt mer politiserad under vintern i Frankrike. Från att ha varit en betydande lobbyverksamhet utanför den partipolitiska sfären har motstånd mot lagen nu blivit ett sätt för högerpolitiker att positionera sig mot François Hollande, trots att det franska högerpartiet UMP på ett tidigt stadium förklarade att ”homoäktenskapet inte är någon prioriterad fråga”.
Den franska socialistregeringen bemötte i söndags manifestationen med det tydliga beskedet att man inte ämnar ändra planerna på att rösta om förslaget i Nationalförsamlingen, där socialisterna med sina samarbetspartier har majoritet, även om voteringen kan komma att flyttas fram ett par veckor in i februari.
Parlamentet kommer av allt att döma att säga ja.
Det är ett stort steg för Frankrike – och ett gigantiskt steg för den globala regnbågsrörelsen. Förutom en rungande seger för franska homosexuella och de tusentals icke-heterofamiljer i landet som i dag saknar riktigt juridiskt skydd, kommer ett antagande av en könsneutral äktenskapslag att innebära en reform som ger resonans i resten av världen. Händer inget oförutsett blir Frankrike det tolfte landet i världen att godkänna samkönade äktenskap och det hittills största, sett till antalet invånare.
Det är framför allt i egenskap av politisk, diplomatisk och kulturell tungviktare, med en central roll i EU, som Frankrikes kommande äktenskapslag kommer att slå upp dörrar för gay- och hbtq-rörelsen världen över. Tidigare har frågan på europeisk nivå ibland avvisats som en angelägenhet för några perifera sekulära stater i norra Europa. En fransk ny lagstiftning skulle geografiskt länka samman Skandinavien och Benelux-ländernas könsneutrala äktenskapslag med de katolska sydeuropeiska länderna Spanien och Portugal.
Frågan är inte om, utan hur länge EU-bjässar som Tyskland och Storbritannien kommer att stå utanför den växande gruppen västeuropeiska länder som godkänner två personer av samma kön som makar – och föräldrar.
Frankrike är på väg att slå ner ännu en milstolpe i sin något insomnade radikala historia. Man är inte först den här gången, men idéerna om könsneutral likhet inför lagen lär likafullt sprida historiska ringar på vattnet.
