2012 – rasismens år

Åsa Linderborg.

I går löpte december ut och med den Afton­bladet Kulturs granskning av de högerextrema sajterna. Den har gett inblickar i lagstiftningen om hets mot folkgrupp som de flesta, även journalister, har diffus kunskap om. En förklaring är att lagen är svårtolkad och tänjbar.

Vi har under de gångna fyra veckorna hittat ett dussintal fall på sajterna Nationell.nu, Fria tider, Realisten, Nordfront och Avpixlat som våra konsulterade jurister bedömer vara hets mot eller missaktning av folkgrupp. Några av dessa fall ska polis- och JK-anmälas.

”Problemet” är att sajterna på kort tid har städats ­rejält. Borta är de flesta av våra exempel på hets mot folkgrupp, liksom hot om våld mot enskilda. Vad gäller Avpixlat, den sajt som står Sverigedemokraterna nära, så saknar den ansvarig utgivare och dess server finns inte i Sverige. Det gör att sajten hamnar utanför svensk lag, och det är inte lönt att anmäla då ingen ansvarig finns att lagföra. Vad som helst kan alltså sägas och påstås, utan ansvar, utan risk, om megafonen flyttar utomlands.

De flesta lagbrott har skett i sajternas kommentarsfält. Svårt irriterad över granskningen påstår Richard Langéen, redaktör för Nationell.nu, att sajten egentligen inte har nåt med kommentarerna att göra. Men faktum är att Nationell.nu måste ta bort alla uppenbara fall av hets mot folkgrupp, eftersom den saknar utgivningsbevis.

Det vet naturligtvis Langéen. Annars är han oduglig för sitt ämbete; vid sidan av sin järnrörssajt erbjuder han nämligen ”juridisk rådgivning för privatpersoner och organisationer”. Han är till och med så smärtsamt medveten om lagstiftningen att han, nu när han vet att han har ögonen på sig, inte längre ­visar kommentarer som är äldre än sju dagar. (Ansvarig för en så kallad elektronisk anslagstavla har en vecka på sig att granska kommentarerna, men en skyldighet att direkt plocka bort det som är lagöverträdande.)

Med andra ord: granskningen gav resultat.

Högerextremisternas egen förklaring till att vi kunde påvisa så många fall av hets mot folkgrupp är att de utsatts för en komplott: Det är folk på Aftonbladet som skrivit de grova kommentarerna för att sätta dit dem.

Alltid martyrer.

Det är lätt att trivialisera högerextremismen. De gör sig korkade med konspirationsteorier om judar och muslimer. De skrattar sig fördärvade åt skämt som inte­ gör skillnad på svarta och apor, de saluför en medeltida kvinnosyn. Som i en sagovärld väntar de på en ledare som ska samla dem inför ”den avgörande striden”.

Det är frestande att se sajterna som en tummelplats för det fria vanvettet. Riktigare är att betrakta dem som en arena för människor av alla slag som har en i deras tycke rationell och genomtänkt samhällssyn. Med eller utan våld vill de förändra Sverige i grunden. ”En sak är dock säker”, skriver signaturen Patriot på Nordfront (29 dec), ”den dagen jag dör har jag tagit minst 10 landsförrädare med mig i graven”.

Breivik mördade 77.

Sajterna är extrema, men måste ändå sättas in i ett större sammanhang. De suger sin främlingsfientliga nektar från samhällets alla nivåer. 2012 var året när rasismen bet sig fast i Sverige. De man kunnat lita på började vackla av ren opportunism.

Det vi sett hittills är bara början.

Men det finns också nåt annat. Till alla er som i tusental mejlat, twittrat och på andra sätt visat stöd och engagemang för vår granskning: Tillsammans bildar vi ett ”vi” som står emot. För vi är så oändligt många fler än de.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.