Vi är mästare på att släta över
Åsa Linderborg: Lambertz står med rumpan svedd, men ingenting händer
Det är många som får steka i sitt eget flott i Hannes Råstams bok Fallet Quick (Ordfront). Poliser, läkare, psykoterapeuter, jurister, journalister – alla bär ansvar för att Sture Bergwall dömdes för åtta mord han inte begått samtidigt som de verkliga mördarna springer lösa.
En av dem som står med rumpan svedd är Göran Lambertz, före detta JK. Efter Råstams avslöjanden i Uppdrag granskning vintern 2008 fick Lambertz i uppgift att utreda domarna mot Quick. Efter en summarisk genomgång fann han inga graverande brister. Till Nyhetsmorgon sa han:
– Jag vet inte om han var skyldig men jag är ganska övertygad om att han är skyldig till åtminstone några utav de här morden.
Av ren prestige upprepar Lambertz nu sitt ogrundade påstående, i strid med de nio jurister som hittills beviljat Bergwall resning i tre fall och arbetar vidare med de andra fem.
Lambertz är i dag ledamot av Högsta Domstolen. Och Claes Borgström, Quicks advokat som gjorde gemensam sak med åklagaren och därmed satte hela rättsamhället ur system, är fortfarande medlem i Advokatsamfundet.
Så funkar det i Sverige. I andra demokratiska länder, som inte är lika anfrätta av korrumperande samförståndskultur, hade huvudena rullat. Quick, Göteborgskravallerna, Osmo Vallo, IB, Catrin da Costa, ”egyptensvenskarna” – vi är fenomenala på att mörklägga eller släta över rättsskandaler.
