”Bilden är pornografisk”
Mangatecknaren Arino Hiroshi erkänner men är emot lag som begränsar fantasin
När mangaöversättaren Simon Lundström sommaren 2010 dömdes av Uppsala tingsrätt för innehav av barnpornografi visste allmänheten inte vilka bilder det gällde – bara att de var tecknade, och att det var 51 stycken.
Svea hovrätt fastställde domen i januari 2011, men valde samtidigt att ta bort 12 av bilderna från fallet. Dessa bilder ansågs inte längre barnpornografiska enligt svensk lag. Flera av dem publicerades i svenska medier.
En bild som ofta kommenterades föreställde två flickor som åt en banan. Flera uttryckte förvåning över att en så oskyldig bild hade betraktats som barnpornografi av tingsrätten. Men bilden är i själva verket omslaget till ett seriehäfte med pornografiskt innehåll. Allt är dock fortfarande tecknat.
Han som tecknat bilden heter Arino Hiroshi, är 43 år och försörjer sig som serietecknare. Hans serier ges ut i upplagor om minst 10 000 exemplar på stora japanska förlag. Dessutom ger han ut så kallade doujinshi – tunna, självpublicerade seriehäften som ofta har sexuellt innehåll och driver med kända fiktiva figurer. I Japan är det upphovsrättsintrång snarare än barnpornografibrott som doujinshiskaparna riskerar göra sig skyldiga till, men industrin ser mellan fingrarna på denna hobbyverksamhet.
Arino Hiroshi – det är en pseudonym, men det är under den han är känd – bor i Saitamaprefekturen ungefär en timmes resa från Tokyo med lokaltåget. Vi träffas vid spärrarna. Arino har stilrena glasögonbågar och är lika propert klädd som de flesta tokyoiter – snäppet under kostym eftersom han jobbar hemifrån och inte behöver bry sig om klädkoder. Han tar mig med till ett kafé där jag under en halvtimme får ställa mina frågor på knagglig men förståelig japanska. Det är i mitten av december 2011, och eftersom han har två deadlines före årsskiftet är han stressad.
Vad är det här för bild?
– Det där är omslaget till The Aria on I Gland, en doujinshi jag gjorde för ungefär tre år sedan. Det är en parodi på animen Fushigiboshi no Futagohime (Twin Princesses of the Wonder Planet). Innehållet är pornografiskt.
Var kunde man köpa den?
– Främst på doujinshimässor, men även i specialbutiker som till exempel Mandarake i Tokyo. Nu är den slutsåld. Den sålde i ungefär 2 000 exemplar. Jag fick väldigt positiva reaktioner från läsare som tyckte om Fushigiboshi no Futagohime.
Hur gamla är flickorna i serien?
– Jag tror inte de hade någon ålder. Om jag ska gissa utifrån hur de ser ut skulle jag säga 12 eller 13 år.
Visste du att din bild förekommit i en rättsprocess i Sverige?
– Inte förrän du berättade det.
Hur reagerade du?
– Det var fullständigt oväntat, jag blev överraskad.
Tingsrätten ansåg att din teckning var en ”kränkning av barn i allmänhet”. Vad tycker du om det?
– Jag känner inte till svensk lagstiftning, men enligt min åsikt är det viktigaste att det inte finns något konkret offer. Jag är i grunden emot att kontrollera fantasier så som tecknade serier och tecknad film. Sådant gör mig lite misstänksam.
Tror du att det finns någon koppling mellan barnen i dina teckningar och verkligheten?
– Det beror på hur man menar, jag skulle inte säga att det finns någon koppling. Men jag antar att den här lagens förespråkare menar att det gör det. Resonemanget går kanske att sådana här uttryck kan ge folk sexuella impulser, som de skulle kunna leva ut i verkligheten.
Är doujinshi populärt i Japan?
– Jämfört med tidigare har det blivit väldigt populärt. Comiket, en stor doujinshimässa, kan ha 100 000 besökare per dag.
Vilka är läsarna?
– Ungefär hälften är män och hälften kvinnor. De är från högstadieåldern upp till 50 ungefär.
Vad tycker vanliga japaner om doujinshiserier?
– Folk i allmänhet vet inte vad doujinshi är. Eftersom fenomenet varit på nyheterna på sistone känner de kanske till ordet, men inte innehållet.
Hur många titlar självpublicerar du?
– Fem per år.
Bara porr?
– I stort sett bara porr. Men jag har också gjort flera barntillåtna serier som kan köpas av dem under 18.
Vad tycker din familj om ditt yrke?
– Jag tror inte att mina föräldrar känner till mitt yrke.
Tokyo har nyligen infört en ny lag som gör det förbjudet att sälja sexuella tecknade serier – porrmanga – i vanliga butiker där minderåriga kan köpa dem. Hur har den här lagen påverkat dig?
– Det här var stort i nyheterna när lagen infördes. Många mangatecknare, och även jag själv, är emot lagen eftersom den påverkar hur vi kan uttrycka oss. Däremot har lagen inte någon direkt påverkan på mig, eftersom mina serier redan säljs enbart till dem som är över 18. Det är vanliga tidningar som påverkas av lagen. Detta sagt blir reglerna hårdare varje år. Som självpublicist märker jag att tryckeriet infört hårdare kontroller.
Varför blev du serietecknare?
– Jag hade några favoritmanga och -anime, och tyckte om att vara fri att teckna dem som jag ville. Till exempel Sailor Moon. Ja, jag är en ”otaku” (ungefär: serietidningsnörd).
Vad är det bästa och det värsta med ditt yrke?
– Det bästa är när nöjda läsare hör av sig. Det värsta … Det tar lång tid att teckna. Att sitta i sin stol hela dagen och teckna kan vara ansträngande.
Slutligen, vad vet du om Sverige?
– Sverige ligger så långt från Japan, så jag känner inte till mycket. Mitt intryck är att Sverige är ett liberalt land när det kommer till pornografi och liknande. Det var i alla fall min bild. Den bilden har ändrats en del nu.
