Leo Lagercrantz tilldelas ”Hummerkniven”
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2012-01-19 | Publicerad 2012-01-18
Får nyinstiftat pris för sin granskning av bolagsfamiljen Lundins exploatering av Afrika
För lite sedan kunde vi i liberala Dagens Nyheter läsa en artikel som berättade om sakernas tillstånd. Om Vänstern och Kulturen och Makten och hur denna symbiotiska treenighet skapar en hotfull stämning särskilt på gatorna runt Slussen, det kvarter som i folkmun kallas Hummerknivsöder.
Vi gillar när någon kliver fram och tar bladet från munnen.
Men vi gillar ännu mer när liberaler i det offentliga rummet vågar vara obekväma på riktigt genom att prata om det som faktiskt är sant. Därför har vi låtit oss inspireras att instifta ett nytt pris: Hummerkniven.
Hummerkniven delas ut till liberaler som står för det som är sant och relevant. Som går till källorna, tänker kritiskt, argumenterar klart och vågar stå för någonting. Någon vars ord är det självcentrerade kåseriets själva antites. Hummerkniven tilldelas liberaler som vågar vara humanister genom att aktivt försvara idéerna om yttrandefrihet och alla människors lika värde.
Hummerkniven 2011 tilldelas Leo Lagercrantz.
Lojal endast med sin liberala övertygelse, har Leo Lagercrantz skärskådat den svenska bolagsfamiljen Lundins exploatering av Afrika och dess koppling till utrikesminister Carl Bildt. Med sin journalistik har han visat en solidaritet med de fängslade kollegorna Martin Schibbye och Johan Persson som sträcker sig bortom de pliktskyldiga fraserna.
”Jag saknar de maktkritiska liberalerna”
Måste en liberal vara liberal? frågar jag, när jag träffar den allra första Hummerknivspristagaren, Leo Lagercrantz, på ett lattefik på Sankt Paulsgatan.
- Ha ha! Det fina med att vara liberal är att man kan välja vilken sort man vill vara. Jag saknar de maktkritiska liberalerna, som Bo Strömstedt och Per Ahlmark.
Varför har just de maktkritiska liberalerna blivit allt färre, tror du?
- Efter Lehman Brother-kraschen inträffade en extrem form av nyliberalism. Marknaden har flyttat fram sina positioner på ett sätt som sopat undan allt kritiskt tänkande, särskilt på ledar- och nyhetsplats. I den mån det finns ett alternativt tänkande, är det på kultursidorna.
Varför har du engagerat dig så starkt i frågan om Lundin Petrolium och de fängslade journalisterna?
- Såväl kulturjournalistiken som bokbranschen har glidit alltmer mot en extrem personfixering, där de som får utrymme och tjänar pengar är de som är experter på sig själva. Johan och Martin tog stora risker för att berätta om människor långt borta som vi inte vet nåt om, men som förmodligen farit illa på grund av ett svenskt företag. Det är ungefär så modigt och inopportunt som det kan bli.
Aftonbladets Kulturredaktion
