Aase Berg får Aftonbladets litteraturpris
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2012-01-19 | Publicerad 2012-01-18
Får priset ”på exklusivt konstnärliga grunder till någon svensk diktare som ännu befinner sig i skapande utveckling”
Sedan 1957 delar Aftonbladet ut ett årligt litteraturpris. Priset utdelas ”på exklusivt konstnärliga grunder till någon svensk diktare som ännu befinner sig i skapande utveckling”.
I enlighet med detta har juryn, som i år bestått av Gunder Andersson, Helena Bergstrand, Pia Bergström, Lennart Bromander, Hanna Nordenhök, Åsa Linderborg och Jenny Tunedal, beslutat att till den femtiofemte mottagaren av Aftonbladets litteraturpris utse Aase Berg.
En hönskör, hög på tillväxt och framtidstro, sitter uppflugen på sköra pinnar. Därifrån hävdar de med papegojisk envishet vikten av hierarkier, valfrihet och ”antprenörskap”. Deras omnipotenta babbel är en suverän röra av postpolitisk sloganism, dödsskräck, främlingsfobi och särskrivet tomgångsspråk.
Mellan flockens psykoborgerliga utbrott löper ett spretigt vackert viltspår av förunderliga oden till naturen. Skimrande oromantiska bilder av det anti-sociala, ambitionslöst avspända pågåendet hos snö och skyar, häst och hund. En sorts kärleksförklaringar till allt det som vägrar titta tillbaka på oss.
Aase Berg senaste bok Liknöjd fauna är en poetisk pärla. Och en helt originell demonstration – politisk satir och språkvirtuos poesi möts och skapar nya former för bortom-strävande litteratur. Intensivt kommunikativ, helt nere med tidens idiom, och samtidigt välgörande frånvänd.
Bergs författarskap har alltid vistats i sin egen glesa bygd; i rymdens mellanrum, i mellangärdet, fostervattnet, rådjursmörket, splattret, själsgeggan. Hon söker sig till språkets och världens vegetativa underområden. Hennes poesi skulle rentav kunna kallas ”organisk”, som i universums ordning av nedbrytbart och växande. Människans helt vanliga och djupt skakande belägenhet är hela tiden närvarande hos Berg, tematiskt så väl som metodiskt.
Det här är en poesi som arbetar med att ympa fram och göra sönder. Bruksspråkets pågående flöden blir synade och sabbade, invanda föreställningar om allt från business till biologi denatureras, nya bastardord bildas. Samtidigt vårdas det som låter – dikten stryker mothårs genom orden, pulsar tungt och hjärtrytmiskt, fyller sig med klang och köttig närvaro.
Med Liknöjd fauna har Aase Berg skrivit en rasande briljant bok. Denna fabelaktiga allegori över den västliga mänskligheten på drift mot apokalypsen är tät och vacker, komisk och lakonisk. En stridsskrift mot och för vår tid. Hejdlöst rolig civilisationskritik och förtvivlat klarsynt naturlyrik.
