Obamas hemliga krig

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2012-01-04

Christopher Holmbäck om avrättningsattacker, jakt på läckor och kärnvapen som styrs med fjärrkontroll

Irak är befriat från tyranni och terrorism, moget för frihet och demokrati. Därför lämnar nu den sista amerikanska soldaten irakisk mark. Sådan är Barack Obamas version, och den är viktig. Inte bara för att han planerar att bli omvald i november 2012, utan också för att återupprätta bilden av USA som en frigörare, inte en ockupant.

Men för Barack Obama är Irak fortfarande en krigszon, där USA ska försvara sina intressen: stävja Irans inflytande över irakisk politik, och säkerställa amerikanska företags affärer när Iraks oljedrivna tillväxt skjuter i höjden.

”Säkerhetsrollen som Utrikesdepartementet tar på sig när amerikanska soldater drar sig tillbaka saknar motstycke”, enligt ett dokument från amerikanska UD. Den amerikanska ambassaden i Bagdad, världens största, sprider ut ett tjugotal byggnader på ett område större än Gamla stan i Stockholm. 16 000 personer arbetar där nästa år (sex gånger fler än vad Sverige har i hela sin utrikesförvaltning). Över 5 000 av dem är legosoldater från privata företag som ska försvara ambassaden och amerikanska transporter.

”Stormakters rykte är beroende av att deras makt inte syns och att de är kloka nog att inte blotta sig alltför ofta”, skriver journalisten Patrick Cockburn i brittiska The Independent. De tungfotade och misslyckade ockupationerna av Irak och Afghanistan har, menar Cockburn, allvarligt skadat USA:s prestige som supermakt.

En ny strategi är nödvändig.

Irak blir inte av med USA 2012, men nyåret markerar övergången från George W Bushs ockupationer till Barack Obamas hemligare, smidigare och mer vidsträckta avrättningskrig.

Barack Obama har avslutat CIA:s system av hemliga fängelser. Han låter avrätta ”misstänkta terrorister” direkt i stället. Dödandet utförs bortom i princip någon möjlighet till demokratisk kontroll. Underrättelsetjänsten CIA, som under Obama vrids från en spionorganisation till en militär avrättningsstyrka, utför två gånger i veckan attacker med obemannade flygplan i framför allt Pakistan, och etablerar nya drönarbaser i Mellanöstern och Afrika (där USA länge lovat att inte bygga nya militärbaser). Enligt de små pusselbitar som journalister grävt fram har åtminstone 1 500 människor dödats i drönarattacker sedan Barack Obama tillträdde. Minst lika många har dödats av legosoldater och exempelvis afghanska specialförband i markoperationer ledda av CIA.

Nästan all viktig information om hur USA för sitt globala krig sker i det tysta, skriver Glenn Greenwald, en av USA:s främsta analytiker av terrorkriget. ”Whistleblowers är en av ytterst få möjligheter vi har kvar för att lära oss något om vad vår regering sysslar med”. Just därför, menar Greenwald, bekämpar president Obama visslare med en sällsynt iver, trots att han hyllade läckor när han intog Vita huset 2009: ”Sådana modiga och patriotiska handlingar borde uppmuntras snarare än stävjas”.

Bradley Manning, soldaten som misstänks ha läckt hundratusentals militära och diplomatiska dokument till Wikileaks, är en av dem som Barack Obama vill låsa in för gott. Manning åtalas för att ha brutit mot ”The Espionage Act”, en lag mot spioneri från 1917 som Obama-administrationen åberopar i fem pågående fall mot visslare. Enligt tidningen The New Yorker är de fem åtalen fler än vad samtliga presidenter innan Obama åstadkommit tillsammans.

Efter snart tre år vid makten står det klart att Barack Obamas strategi är att tysta snarare än informera, att döda misstänkta fiender snarare än att fängsla dem. USA:s krig för global kontroll är en frontalattack mot de gränsdragningar som historiskt ansetts fundamentala för demokratier. Spioner, legosoldater, ambassadpersonal, hemliga elitförband, lokala miliser utbildade av USA – allt blandas och omöjliggör svar på grundläggande frågor som Var, Vilka, Varför? Vi vet bara att somalier och jemeniter avrättas, att USA:s växande elitförband agerar i uppemot 100 länder.

Och att det här bara är början.

De drönare, övervakningstekniker och robotar som för närvarande används av USA:s skuggmilitär är stenålder jämfört med de vapen som rullar ut på fältet om 5, 10, 20 år.

I dag flyger drönare över Afghanistan som kan övervaka hela städer. Drönartillverkare och politiker världen över pratar om att utrusta drönare styrda av lokala poliser med ”ickedödliga” system som elchocksvapen, för att ”garantera säkerheten” i både London och Bagdad.

Samtidigt experimenterar den amerikanska militären med obemannade ubåtssvärmar som själva kan avgöra vilka de ska attackera.

Snart kan USA hålla ögonen på varje hotfull bergsby och, om så önskas, radera samhället med en knapptryckning från hemmakontoret. För att göra tydligt att det snart kommer bli verklighet annonserade den amerikanske försvarsministern Robert Gates tidigare i år att ”Flygvapnet kommer att göra en betydande investering i ett nytt långdistansbombplan med möjlighet att bära kärnvapen [-] och som kommer att kunna styras med fjärrkontroll”.

Christopher Holmbäck