Avgå, Carl Bildt!
Åsa Linderborg om tragedin i Addis Abeba
Domen mot Martin Schibbye och Johan Persson är en tragedi för den gränslöst granskande journalistiken, men för Carl Bildt torde den vara en katastrof.
Utrikesdepartementets ”tysta diplomati”, som går ut på att man inte ska försvara den svenska pressfriheten, har än en gång visat sig oduglig. Två journalister sitter fängslade för att de försökt granska en svensk bolagsgrupp vars affärsmetod är brott mot mänskligheten, en skurkkoncern som Bildt själv varit med och styrt.
Naturligtvis måste domen bedömas utifrån en etiopisk kontext. Etiopien har en av världens mest repressiva terroristlagstiftningar. I stort sett all opposition, till vilken även oberoende journalistik räknas, kriminaliseras som terrorism. Att Schibbye och Persson döms för olaga inresa – en ibland nödvändig journalistisk arbetsmetod – är därför inget att säga om. Det brottet har de erkänt, men att de fälls för medhjälp till terrorism är anmärkningsvärt. Även det etiopiska rättssystemet borde kräva mer av bevisning än en manipulerad film och fejkade vittnesmål.
Domen är också förvånande då det fanns skäl att tro att Etiopien skulle värdesätta de goda relationer som man haft till Sverige under flera decennier. Att så tydligen inte är fallet kan tolkas som att man inte känt nån press från Sverige – allt fortsätter som vanligt. Man har känt en starkare påtryckning från den arabiska revolutionen; domen mot Schibbye och Persson är framför allt ett varningens finger mot den inhemska oppositionen och pressen.
Det finns mycket att säga om Etiopien, men de svenska journalisternas öde pekar trots allt rakt in mot UD och Carl Bildt.
Som styrelsemedlem i Lundin Oil/Lundin Petroleum åren 2000–2006 har Carl Bildt ett personligt intresse av att ingen rotar i en affärsverksamhet som inneburit folkrättsbrott i Sudan och Ogaden. Följdriktigt var hans första reaktion vid gripandet av den 1 juli, att Utrikesdepartementet avrådit folk från att resa dit. Turister och journalister, sak samma.
Lundingruppen har definitivt inget intresse av att svenska journalister följer dem i spåren. Dagen efter att Martin Schibbye landade i Nairobi kammade nån på Lundins säkerhetsavdelning igenom Martin Schibbyes blogg, trots att deras resa var hemlig och därför inte borde varit känd för Lundin. I en intervju i Veckans affärer beklagar Lukas H Lundin att den svenska regeringen inte bett Etiopien om ursäkt för att journalister snokar runt i landet (Aftonbladet 7 dec).
Men inte heller UD har intresse av att journalister rotar i den här saken. I söndags avslöjade Göteborgs-Posten (19 dec) att Sveriges förre ambassadör i Etiopien, Staffan Tillander, åren 2006–2008 regelbundet bytte ”säkerhetsinformation” med Lundingruppen. Chefen för Africa Oil, som ägs av Lundingruppen, träffade honom regelbundet i ambassadörens hem i Addis Abeba.
Carl Bildt, som är personlig vän med familjen Lundin, avgick ur Lundins styrelse oktober 2006. Strax efteråt blev han i egenskap av utrikesminister Staffan Tillanders chef. När Tillander avgick 2008 var Lundin Oil det enda svenska bolag som kom på avskedsfesten.
Bildts tjänstemän på utrikesdepartementet gav alltså regelbundet Lundin Oil politisk och säkerhetsmässig information. Carl Bildt fortsatte med andra ord att hjälpa Lundingruppen även efter sin avgång ur styrelsen.
Staffan Tillander vägrar kommentera sina kontakter men de bekräftas av UD:s presschef.
I alla andra sammanhang skulle detta behandlas som den skandal det är – UD hjälper ett svenskt bolag att exploatera ett område så att människor fördrivs, mördas och våldtas. Men det är nåt med Carl Bildts persona som gör att han kommer undan med vad som helst. Otillgängligheten är en sköld, överklassarrogansen ett vapen.
Vi vet att Carl Bildt suttit i styrelsen för en koncern vars verksamhet i Sudan åren 2000–2003 är föremål för en förundersökning hos Internationella åklagarkammaren i Stockholm. Vi vet att Carl Bildt fortfarande satt i styrelsen när Lundingruppen påbörjade sin etablering i Ogaden. Vi vet att Carl Bildt ljuger när han hävdar sin okunnighet om Africa Oil.
Oavsett hur man värderar det moraliskt problematiska med att Sveriges utrikesminister heter Carl Bildt, borde blotta misstanken om att han har ett personligt ansvar för det som nu hänt vara en skamligt stor belastning för Fredrik Reinfeldt. Om inte Bildt avgår självmant, måste han avsättas.
Sverige är den enda demokratin i världen som har en utrikesminister som blivit miljonär på brott mot de mänskliga rättigheterna. Det finns statsråd som tvingats bort för betydligt mindre förseelser än så.
