Titelns triumf över talangen
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-12-14 | Publicerad 2011-12-12
Kungens moraliska kapital är idag förbrukat och det falska grundackord som varje år överröstar nobelprisutdelningens högtidlighet skorrade högre än vanligt.
Enligt monarkins osynliga kontrakt är det kungen som skänker glans åt Tomas Tranströmer, inte tvärtom.
En vördnadsfull stämning ska uppstå ur påbudet att kungen är större än till och med poetens samlade verk och forskarnas banbrytande upptäckter.
Det här kan förklara opinionsbildarnas relativa tystnad efter att Aftonbladet publicerat bandinspelningar där kungens vän Anders Lettström säger att kungen var informerad om försöken att köpa gangstern Mille Markovics tystnad. Kungen har alltså umgåtts med ”kaffeflickor” och kanske till och med dealat med kriminella – vi vet ännu inte om kungen talar sanning, men bara misstanken att antingen han eller hans kompis Lettström ljuger, är besvärande nog.
Statsminister Fredrik Reinfeldt säger till Aftonbladet att han har en tydlig princip att inte kommentera statschefen utifrån tidningsuppgifter (5 dec). Justitieminister Beatrice Ask ville inte spekulera i mediernas beskrivning om kungens kontakter ... (Svenska Dagbladet
1 juni).
Det är en lika hycklande som absurd position. Regeringen väljer att ignorera uppgifter de finner ideologiskt obehagliga med hänvisning till att de grävts fram av journalister.
Lösningen på de borgerliga statsrådens olust gentemot mediegranskning är förstås att regeringen tillsätter en sanningskommission. Hur kungen sköter sitt jobb är av allmänintresse.
Det värsta med monarkin är att den tvingar oss att spela idioter. Vi får inte låtsas om att kungen tycks vara synnerligen illa skickad för sitt jobb som kung. Han ger intryck av att varken kunna tänka eller tala sammanhängande, och han verkar sakna förmåga att lära och utvecklas.
I kraft av sin medfödda titel har han till uppgift att normera hur och varför vi ska fjäska för överklassen (läs: vissa människor är mer värda än andra).
Nobelprisutdelningen är en lysande sinnebild för hur monarkin underminerar demokratin: att en medfödd titel triumferar över hårt arbete, kompetens, begåvning och talang.
Ja till och med över lagen.
Ann Charlott Altstadt