Vem vågar sova naken med barn?
KOLUMNEN Åsa Linderborg
Jag sov med min pappa till jag var tio år. Tätt, tätt låg vi bredvid varandra. I åratal sov jag mellan mamma och Lasse, min syster fick också plats, alla var nakna. På 1970-talet var såna sovvanor inte konstiga.
För lite sen berättade en kvinna för mig om brukssamhället hon växte upp i på 40-talet. När arbetarna skulle ta en tupplur efter lunchen tog de närmaste lekande unge med sig in i sovkammaren. De lade sig med barnen – som inte behövde vara deras egna – och klämde fast dem hårt intill kroppen: ”Nu sover vi middag!” På så vis förhindrade man att barnen råkade ut för olyckor på det farliga bruk som för en kort stund låg i vila.
I dag skulle nåt sånt inte vara möjligt.
I veckan berättade Uppdrag granskning om en familj som splittrades i månader på grund av ett telefonsamtal till socialen, där pappan anklagades för sexuella övergrepp mot en av döttrarna. Den som läser domsluten ser att fallet är något mer komplicerat än Uppdrag granskning gör gällande, men de friande domarna i fyra instanser är tvivelsutan helt korrekta.
Vi vet mer om pedofili nu än tidigare, men kunskapens baksida är misstanken om pervon överallt. Se bara den bisarra Mangadomen.
I den nya barnlitteraturen har alla ungar kläder. Fotoböcker där barn plockar bär och kissar i skogen, som var så vanliga för trettio år sen, finns inte längre. Det skrivs böcker om kiss och bajs och prutt, men ingen illustratör skulle, som en gång Ilon Wikland, våga teckna Madicken naken vid badbaljan. Det var länge sen Totte badade.
Det är knappt att man vågar fota sina egna barn i badkaret. Den som söker igenom svenska folkets fotoalbum skulle finna ”barnpornografi” i vartenda hem.
Kanske hänger rädslan för det nakna ihop med sexualiseringen av hela det offentliga rummet. Vi projicerar en massa saker på våra barn, egna rädslor och tillkortakommanden. Överbeskyddar. Överreagerar. I ett stenhårt samhällsklimat med osäkra utsikter blir de tillåtande marginalerna snäva – vi tror att barnen måste disciplineras från början för att inte riskera tillhöra dem som halkar ur. Ingen vill se sin dotter ha sex i Big Brother. (Eller son, även om det bara är kvinnorna vi moraliserar över.)
Vår schizofrena inställning till sex kan illustreras med den fina scenen i Bo Widerbergs Mannen på taket, där makarna Kollberg, spelade av Sven Wollter och Eva Remaeus, har morgonsex samtidigt som barnen stojar i rummet. I dagens offentliga bild är sånt helt tabu.
När jag för några år sen skrev en bok om min pappa, Mig äger ingen, tvekade jag länge inför om jag skulle våga berätta om hur jag sov intill hans otvättade kropp. Till slut blev min tacksamhet över att ha vuxit upp i en tid när man inte var så snabb att döma större än rädslan över vad läsaren skulle tänka.
