Kultur

Vi vill inte krympa välfärdsstaten

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-11-08 | Publicerad 2011-11-03

Författarna till boken "En ny socialdemokrati" svarar Ann Charlott Altstadt

REPLIK Ann Charlotte Altstadt artikel (Aftonbladet 29 okt) om högerns historierevisionism har till stora delar udden riktad mot personer på vänsterkanten. Bland annat refererar hon till den 20 år gamla boken En ny socialdemokrati. I denna påstås vi ha argumenterat för att ”krympa välfärdsstaten”. Detta är inte korrekt.

Där finns inga resonemang om sänkta skattesatser eller försämrade socialförsäkringssystem. Eller kritik mot omfördelningspolitiken. Tvärtom. Vad vi däremot diskuterade var olika sätt att organisera den offentliga välfärden och förankra den bättre bland medborgarna.

Exempelvis i form av självförvaltning och brukarmedverkan och att inom ramen för en offentlig finansiering ge ökat utrymme för folkrörelser, kooperativ och andra nonprofitorganisationer. Dessvärre blev det inte så. I stället fick vi vinstdrivande företag och marknadsmodeller. Det är bara att beklaga att det alternativ vi argumenterade för inte prövades.

Det finns en spänning mellan stats- och folkrörelsesocialister. Om Altstadt är en företrädare för det förra perspektivet ville vi lyfta fram det senare. Demokratin organiseras inte bara av staten utan bärs också upp av kommuner och landsting och av demokratiska organisationer i det civila samhället.

I dag ser utmaningarna annorlunda ut. På många områden behöver statens roll stärkas och de modeller som etablerats i den offentliga sektorn ses över. Men för att framgångsrikt kunna förändra och förbättra samhället krävs ett bredare perspektiv. Därvidlag är ansatserna i ”En ny socialdemokrati” fortfarande relevanta.

För vänstern i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet är i ett mycket besvärligt läge. Den saknar i dag ett sammanhållet politiskt alternativ, kompassen snurrar och analysen är ofta skral. Moderaternas historierevisionism är skamlös och upprörande.

Men låt oss inte underskatta högerns förmåga att ge orden och historien en ny valör. Något vi sett många exempel på de senaste åren. Särskilt som många vänsterdebattörer mest ägnar sig att angripa varandra.

Håkan A Bengtsson

Stefan Edman

Helle Klein

Lennart Weiss

Tomas Wennström

FAKTA

SVAR DIREKT:

I min artikel har jag inte påstått att Håkan A Bengtsson med flera ville sänka skatter, försämra socialförsäkringssystemen eller var emot omfördelningspolitik. Däremot påstod jag att de så kallade förnyarna av socialdemokratin delade problembeskrivning med högern. Vilket bland annat uttrycks i följande citat från En ny socialdemokrati 1992.

”(I) det starka samhället har godheten i mångt och mycket institutionaliserats. Om din granne dricker behöver du inte själv bry dig. Det är bara att ringa socialen. Det skyddsnät som en gång i tiden var ett stort befrielseprojekt upplevs som förkvävande. Den genuina solidariteten och medmänskligheten har satts på undantag. Vi har vant oss vid att nonchalera vårt eget personliga ansvarstagande” och lösningen var att ”stimulera fram ett samhälle där kommun och stat krymper till förmån för folkrörelserna, familjens och den enskilda individens delaktighet, engagemang och ansvarstagande”. Formuleringar som lika gärna kunde publicerats i de moderata idéprogrammen från 90-talet.

I den tidens debatt blev vi som invände mot att vanliga människoras huvudproblem skulle vara förkvävande skyddsnät och bristande personligt ansvarstagandekallade bakåtsträvare, bromsklossar, nostalgiker och traditionalister, men tyvärr fick vi rätt. Den missvisande beskrivningen av välfärdsstaten öppnade dörren för - och legitimerade det marknadssamhälle vi har i dag där exempelvis riskkapitalbolag gör miljardvinster i omsorg skola- vårdbranschen på våra skattepengar. Ett samhälle som allt mer glider isär under trycket av marknadens sorteringsmekanismer och lönsamhetskrav.

För övrigt har jag aldrig kategoriserat mina ståndpunkter och värderingar vare sig i termer av stats- eller folkrörelsesocialism. Hur vi bygger ett jämlikt samhälle är en fråga där vi bör luta oss på forskning, kunskap och förnuft hellre än på fastlåsta positioner.

Ann Charlott Altstadt