”Hat mot skribenten har blivit regel”

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-08-30 | Publicerad 2011-08-16

Det är bra att det finns utrymmen där alla kan göra sin röst hörd. Instinktivt gillar jag därför anonyma kommentarsfält. Men efter att gång på gång bevittnat hur diskussioner urartar i misogyni och främlingsfientlighet har jag blivit allt mer skeptisk till dess demokratiska funktion.

Ribban för vad som är okej att skriva i en kommentar har sänkts. Hat mot skribenten – snarare än textens ämne – har blivit regel snarare än undantag.

Precis som många hederliga människor hade lockats att snatta i en obevakad affär, lockas många att ta ut sina frustrationer på samhället i allmänhet på enskilda skribenter i anonyma kommentarsfält. Indirekt riskerar de därmed att begränsa skribenter och debattörers frihet.

Som om inte det vore nog använder extrema grupper systematiskt forumen som en megafon. Resultatet är att hatiska och extrema åsikter normaliseras när alla verkar ha dem.

I ett demokratiskt samhälle bör alla ha rätt att lufta sina åsikter. Men precis som kommentarsfältsanvändare ofta kritiserar media för att inte representera deras åsikter, är kommentarsfälten inte heller representativa för majoritetsbefolkningen. Den kanadensiska medieforskaren och radiojournalisten Ira Basen talar om enprocentsregeln – att ungefär en procent av en sidas besökare väljer att kommentera det de läser. Så istället för att vara ett demokratiskt verktyg skapar kommentarsfälten en moralisk förskjutning. Hatet blir regel snarare än undantag.

Anders Behring Breivik avfärdade individer som försöker uppmuntra till hänsyn mot samhällets svaga och minoriteter som ”kulturmarxister” eller ”politiskt korrekta”. De som anser att kultur är något som likt evolutionen ständigt utvecklas anklagas för att vara ”förrädare”. Den som läst ett kommentarsfält på en svensk dagstidning de senaste åren känner igen Breiviks retorik. Bör samma hat få fritt spelrum i publicistiska forum?

Tidningarna tjänar pengar på kommentarer då de genererar sidvisningar, vilket ger ökade annonsintäkter. Men i relation till dess eventuella följder bör dess faktiska värde utvärderas.

Jag ser fram emot en respektfull debatt där fokus läggs på nyansering och ödmjukhet. Tills dess vill jag uppmana redaktörer att ge skribenter friheten att själva välja om deras texter ska få kommenteras eller inte.

Ida Therén