Underkänt – för betyg på kultur
"Ytterliggare ett offer på kommersialismens altare"
Upsala Nya Tidning har börjat sätta betyg på böcker och teater. Varför inte, om man kan göra det med film? frågar kulturchefen Lisa Irenius.
Ja, varför inte? Kanske för att betyg är ett trubbigt sätt att mäta kvalitet och upplevelse, vilket inte minst filmen visar. En bok – det framgår inte om även konstutställningar ska betygsättas – rymmer en sån komplexitet, att den inte låter sig reduceras till, i UNT:s fall, en till fem kajor. Ett dagsaktuellt exempel: Vad sätter man för betyg på den Den motvillige monarken, en bok som har kratrar av problem men som ändå är en milstolpe för möjligheten att granska en av våra största ideologiska makthavare? August Strindbergs Giftas skulle fått en överkryssad kaja av sin tids kulturkonservativa smakdomare, i dag räknas den till litteraturhistorien. Hur många kajor, plus och stjärnor ger man Sofia Rapp Johanssons stilistisk ofullgångna men innehållsligt obevekligt starka poesidebut Silverfisken? Etcetera.
Betygssättningen är bara ytterligare ett offer på kommersialismens altare. Betyg stärker varumärket, snart pryder fem UNT-kajor hundratals pocketutgåvor. Så kan tidningen utan kostnad köpa sig en egen reklamplats.
Det är heller ingen slump att det är en liberal tidning som låter sig tjusas av betygens auktoritet. Att verkligheten är betydligt mer finstilt, känslig och svårfångad än sorteringsinstrumenten tar hänsyn till, är underordnat i tider när allt ska allt och alla ska sorteras, bedömas och dömas.
Ergo: Jag ger UNT:s satsning - (minus).
