Maria Zennström får Aftonbladets litteraturpris
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-10
Juryns motivering
Sedan 1957 delar Aftonbladet ut ett årligt litteraturpris. Priset utdelas ”på exklusivt konstnärliga grunder till någon svensk diktare som ännu befinner sig i skapande utveckling”.
I enlighet med detta har juryn, som i år bestått av Gunder Andersson, Helena Bergstrand, Pia Bergström, Lennart Bromander, Hanna Nordenhök, Åsa Linderborg och Jenny Tunedal, beslutat att till den femtiofjärdje mottagaren av Aftonbladets litteraturpris utse Maria Zennström.
Aftonbladets litteraturpris 2010 tilldelas Maria Zennström för Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek? (Albert Bonniers förlag) - en modig fortsättning på ett säreget författarskap och en roman som glöder av smärtsam skönhet.
Zennströms första bok Katarinas sovjetiska upplevelser var en ovanlig och minnesvärd debut, vars uppmärksamhet på världen gränsade till besatthet. Dess filmiska prosa förstorar detaljen, förgyller smutsen, gör livet synligt – som genom ett starkt och förklarat, men inte förklarande, ljus.
Den nya romanen präglas av samma uppmärksamhet och stilkänsla, men här är blicken riktad inåt mot kropp, kön, dödlighet. Samtidigt går det inte riktigt att göra en sådan uppdelning mellan inre och yttre när det kommer till Maria Zennström. Till det stora med hennes romankonst hör förmågan att i samma andetag tala både om kropp och värld, subjekt och objekt, liv och skrift. Hon rör sig över abstrakta gränser, men också mellan konkreta platser. Sverige och Ryssland representerar både hem och exil, och tillhörighet är en fråga om sammanhang, inte medborgarskap.
Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek? är skriven som en medelålders kvinnas dagbok. Hon är författare och hon längtar efter ett barn. Eller kanske framför allt efter villkorslös kärlek, tveklös mening med livet, att bli en riktig kvinna - i sina egna eller andras ögon – allt det som moderskapet, till skillnad från författarskapet, lovar. Hennes dagbok är en gestaltning av misslyckande och triumf. Hon alstrar inte liv, men litteratur. Eller: det liv hon alstrar är denna förtvivlade och svindlande skrift, och meningen med livet är i så fall att läsa den. Att orka vara i dess genomskådande, befriande blick, där kvinnor tillåts vara både fula och vackra, ledsna och ensamma, desperata och egensinniga, hårda och hjälplösa, åldrande, döende och alldeles ovanligt levande.
Det här är en bok om skrivandet som räddning och förstörelse. Inom dess ramar ryms både en kritik av ett samhälle som är skoningslöst mot den som inte passar in och en uppfordrande poetik: litteraturen måste fortsätta att göra sig skoningslös.
