Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Vendela

Pekoral, Englund

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-20

Anders Johansson: Akademiens ständige sekreterare glömmer vad som rimligen borde vara ärendet

Det som kännetecknar massmedia i samhällen med begränsad yttrandefrihet är inte avsaknad av yttranden, utan att de yttranden som görs är lite för samstämmiga, likriktade, okontroversiella, självgoda. När 91 svenska tidningar samfällt publicerar ett lovtal till yttrandefriheten, skrivet av Svenska Akademiens ständige sekreterare, blir det ironiskt nog tydligare än någonsin vad yttrandefrihet är: ett honnörsord. En fetisch. Eller var det någon tidning som tog sig friheten att tacka nej till detta pekoral?

Peter Englunds artikel är så till intet förpliktande att det är svårt att ens sammanfatta innehållet: åtta år är lång tid, Dawit Isaak har aldrig ställts inför rätta, censur och tortyr är dåligt, diktaturer faller. Ja…? Det är som om skribenten dras med av sitt eget högstämda tonfall och faktiskt glömmer bort det som utöver det implicita självberömmet och goodwill-jagandet åt Akademien rimligen borde vara ärendet: att kräva Isaaks frigivande. På sedvanligt liberalt manér förvandlas ett konkret politiskt fall till en principfråga som lämpas av i den enskilde läsarens knä: Vad gjorde du i september 2001. Englund är så belåten med detta personliga tilltal att han avslutar texten med samma uppfordrande fråga: Vad gör du?

Ja Peter, jag äter frukost. Försöker överleva som frilansskribent. Röstar på det parti jag tror kan göra världen bättre. En gång demonstrerade jag för Palestina. En annan gång diskuterade jag Dawit Isaak med en eritreansk bekant i förorten där jag bor. Han var måttligt imponerad av de massmediala kampanjerna för Isaak. Menade att de var kontraproduktiva, och att det nog låg mer bakom fängslandet än vi kände till. Jag var ganska svarslös.

Då känns det skönt att vi svenskar har en fri press med plats för avvikande åsikter (ja, ibland i alla fall). Och en sekreterare som gör något! Du har rätt Peter, jag måste bättra mig. Skriva debattartiklar för yttrandefriheten! Om jag inte lyckas publicera dem i 91 tidningar kan jag kanske få in dem på någon insändarsida. Och om det också misslyckas kan jag tejpa upp dem på anslagstavlan på Hemköp. Och om de tar ner dem kan jag ju sätta upp dem på kylskåpet. Då släpper de nog Isaak!

Anders Johansson