Canceranhöriga blir ofta sjuka
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-20
Nära anhöriga till cancerpatienter får ofta psykiatriska diagnoser eller drabbas av andra sjukdomar. Det kan bero på att pressen på de anhöriga har ökat, tror forskaren bakom studien.
– Undersökningen visar att antalet psykiatriska diagnoser för de anhöriga ökar med upp till 2–3 gånger efter att cancerdiagnosen ställts, säger doktoranden och sjuksköterskan Katarina Sjövall som gjort studien.
Forskningen omfattar 11 000 anhöriga till patienter med de fem vanligaste cancerformerna: bröst-, lung-, kolon-, prostata och ändtarmscancer.
Katarina Sjövall från Lunds universitet följde dem under två år efter det att deras maka, make eller sambo fått cancerdiagnosen.
Gruppen hade också en ökad förekomst av andra sjukdomar som hjärtkärlsjukdomar, muskelsjukdomar och sjukdomar i magtarmkanalen. Samtliga diagnoser ökade med omkring 25 procent.
Omfattande ökning
Anhöriggruppen består av vuxna i åldrarna 18–65 år. Gruppen jämfördes med sig själv och resultatet har inte analyserats mot en kontrollgrupp ur resten av befolkningen. Undersökningen är ändå tillförlitlig, säger Katarina Sjövall.
– Ju äldre man blir, desto sjukare blir man. Men man kan inte förvänta sig en så omfattande ökning av sjukdomar bara för att man blir ett eller två år äldre.
Bland diagnoserna som studerats är det patienter med lungcancer som har den sämsta graden av överlevnad och det är också deras anhöriga som, tillsammans med anhöriga till koloncancerpatienter, drabbats hårdast. I den gruppen var psykiatriska diagnoser tre gånger så vanligt, rapporterar Sveriges Radio Ekot.
Ställer högre krav
Katarina Sjövall tror att de anhörigas sjuklighet beror på att pressen på de anhöriga har ökat.
– Mycket behandling av de cancersjuka görs i hemmet och det ställer högre krav på partnern. Man ska skjutsa till sjukhus, vara ett känslomässigt stöd och ta en stor del av det praktiska arbetet hemma, säger hon till TT.
Hon efterlyser ett större stöd till anhöriga och en nationell riktlinje för omhändertagandet.
– När det gäller vård i livets slutskede är vi allra bäst på att ge uppmärksamhet. Men vi måste uppmärksamma de anhöriga tidigare, vi kan bli bättre på att erbjuda råd och stöd redan när diagnosen ställs.
TT
