Han direktrapporterar från Arktis

Linda Hjertén

, 

Catarina Håkansson

"Vi måste agera nu"

På söndag hoppar Tom Arnbom från Världsnaturfonden på en båt på Svalbard. Han ska segla med äventyraren Ola Skinnarmo genom Nordostpassagen och kartlägga klimatförändringarna i Arktis.

Och vi får följa med.

Under en vecka får vi följa resan och upptäckterna via Klimatbloggen på aftonbladet.se när Tom Arnbom är med på första delen av resan.

När Världsnaturfonden erbjöds en plats på expeditionen var det inte mycket att fundera på.

– Vi kan inte bara prata Arktisk från våra skrivbord, det blir mer kraftfullt när man ser det, säger Tom Arnbom.

Isbjörnar och valrossar

Den största utmaningen under expedition är att Nordostpassagen inte alltid är öppen.

– Vi vet inte hur mycket den kommer smälta av i år. Adolf Erik Nordenskiöld kom nästan hela vägen för 130 år sedan men fastnade på sista delen och fick sitta och vänta hela vintern. Jag hoppas det inte går så nu.

Men resan handlar inte bara om att åka båt. De kommer också att besöka forskare, se isbjörnar, valrossar och studera isarna.

– Vi ska titta på gamla glaciärer som smält av fyra kilometer på femtio år. Det säger en del om vad som händer, säger Arnbom.

"Kan inte vänta 20 år"

Arktis är särskilt intressant för klimatforskarna eftersom man ser effekterna av klimatets förändring där först.

– När vi pratar om klimatförändringar pratar vi alltid om framtiden, men det här händer nu. Det händer bara mycket fortare än forskarna har trott.

De andra sju ombord är äventyrare. Själv är Tom Arnbom där för att samla in observationer som WWF ska använda sig av inför EU:s klimatmöte i Köpenhamn.

– Vi måste förstå att vi måste agera nu. Vi kan inte vänta 20 år, då blir det fruktansvärt dyrt att ställa om våra samhällen. Och det handlar inte om att gå tillbaka till stenåldern. Någon måste våga ta beslutet. Om vi satsar lika mycket pengar på klimatet som att minska effekterna av finanskrisen skulle vi rädda klimatet.

Negativ spiral

Det är inte bara att havsisen smälter som ställer till det för isbjörnarna. Det blir också varmare på land. Och till slut blir det en negativ spiral.

– I vissa delar av Sibirien riskerar infrastrukturen att rasa eftersom marken ibland består till 50 procent av is. Havsisen var ifjol 35 procent mindre än normalt och mycket tunnare.

– Därför är det viktigt att någon är med och berättar på aftonbladet.se.

Varför vill man utsätta sig för en sån här strapats?

– Lite grann för äventyret. Många äventyrare gör det för sin egen tillfredsställelse. Jag ser den som en möjlighet att berätta för människor vad som händer.