Parterna har kommit överens

USA vände plötsligt och sa ja till förändringar

Efter två veckors hårda förhandlingar uppnåddes till slut en överenskommelse vid FN:s klimatmöte på Bali.

Överenskommelsen innebär att förhandlingar om ett nytt klimatavtal har startat.

– Det är ett oerhört genombrott. Förvaltas detta väl kan det bli ett historiskt kapitel i klimatfrågan, säger miljöminister Andreas Carlgren.

Läget var dock mycket fastlåst ända in i det sista. Konflikt om vissa formuleringar uppstod på slutet mellan USA och flera u-länder, och när USA:s chefsdelegat Paula Dobriansky sade att USA inte kunde acceptera skrivningen var kollapsen nära.

Men strax därefter, efter upprörda protester från ett antal delegater, gjorde USA en helomvändning och sade sig godta skrivningen. Därmed var överenskommelsen i hamn och hela församlingen reste sig och applåderade amerikanerna.

– Lättnaden var enorm. Från att ha vacklat nära gränsen till en avgrund vände vi Balimötet till en väldig framgång, säger Carlgren.

Kompromisser

Trots detta ska inte överenskommelsen uppfattas som ett amerikanskt nederlag. Tvärtom har USA lyckats få igenom många av sina krav.

I framtidsvisionen, som ska vara vägledande vid förhandlingarna, finns exempelvis inte längre några exakta siffror för hur mycket växthusgasutsläppen bör minskas.

EU stred länge för att det närmsta målet skulle vara minskningar på 25 till 40 procent fram till 2020. Men USA sade nej med hänvisning till att detta skulle ”förutbestämma” förhandlingarnas inriktning på ett destruktivt sätt.

– Men Dobriansky sade på slutet att USA kommer att ha som inriktning att halvera utsläppen till 2050. Det var en viktig markering, säger Carlgren.

Avtal om två år

Däremot lyckades EU få igenom att u-länderna och i-länderna skulle placeras i två olika grupper med krav på i-länderna att gå i bräschen för utsläppsminskningarna. Fast även u-länderna är ålagda att arbeta för minskningar, som ska vara både mätbara, kontrollerbara och möjliga att verifiera.

Enligt överenskommelsen ska en färdplan (The Bali Roadmap) följas som innebär att förhandlingarna drar i gång på allvar senast i april nästa år och avslutas med ett nytt klimatavtal i Köpenhamn 2009. Detta ska ersätta det nuvarande klimatavtalet, Kyotoprotokollet, 2012.

Fyra byggstenar kommer att bilda basen i förhandlingarna: åtaganden om utsläppsminskningar, anpassningsåtgärder för fattiga länder, teknologiöverföring till u-länderna samt finansiering.

Svårlösta problem

Dessutom ingår ett mycket viktigt program för att hejda avskogningen i de tropiska länderna. Avskogningen svarar för 20 procent av de globala växthusgasutsläppen och förhoppningen är att ett åtgärdsprogram ska kunna ingå i det slutliga avtalet.

De kommande två åren fram till 2009 blir med andra ord av yttersta vikt i kampen mot klimathotet.

Alla bedömare tror att vägen framåt blir extremt törnbeströdd. Att sy ihop själva avtalet kommer att bli ofantligt mycket svårare än den uppgift som delegaterna på Bali haft att brottas med – och som var svår nog att lösa. Det sägs i Balitexten att utsläppsminskningarna ska vara mätbara, vilket säkert kommer att leda till svårlösta konflikter.

Fakta: Klimatkonflikter

Klimatmötet på Bali blev förlängt ett dygn på grund av stora svårigheter att nå enighet i vissa frågor. Konflikterna gällde i första hand två problem: hur framtidsvisionen skulle uttryckas samt hur stora kraven ska vara på u-länderna, respektive i-länderna.

I framtidsvisionen, som ska vara vägledande för de kommande förhandlingarna, ville EU ha infört att det kortsiktiga målet ska vara utsläppsminskningar på 25 till 40 procent fram till 2020. Så blev det inte sedan USA sagt nej. Amerikanerna anser att exakta siffror i det här läget ”förutbestämmer” inriktningen på förhandlingarna. Däremot har USA sagt att de accepterar en halvering av utsläppen till 2050.

USA vill egentligen inte dela upp länderna i u- och i-länder utan behandla alla länder efter deras förmåga att vidta åtgärder. USA anser att det inte går att bunta ihop länder som exempelvis Sydkorea, Kina och Tanzania, som alla placeras i gruppen u-länder. EU ville dock ha kvar uppdelningen, och den striden vann man. Kraven på u-länderna blir betydligt mildare än kraven på i-länderna. (TT)

Roland Johansson/TT